Nu är vi alla äntligen på gång efter inte bara en tråkig sårskada utan faktiskt två... Precis när såret på knäet hade läkt och stygnen var borta för Saphira så lyckades hon såklart skära sig med skon i karleden på samma ben. Så vi fick vänta ytterligare en vecka innan jag kunde börja sätta igång henne ordentligt igen. Sherri blir också lite lidande när baby är skadad så de har båda haft några riktigt lugna veckor. Men nu är vi som sagt på gång igen alla tre! Sherri tågar på som vanligt och är vår klippa i stormen. Saphira har fått inviga den stora utebanan både från marken och med mig på ryggen samt att vi har varit ute och busat i skogen med våra kompisar. Det jag fokuserar på nu med Saphira är 1. framåtbjudning och balans, samt 2. miljöträning och därför är vi mest ute i skogen tillsammans. Hon får följa med Sherri som handhäst för att lära sig att skritta på ordentligt genom kroppen utan mig på ryggen och få känna sig trygg bland fordon, postlådor och läskiga cyklar eftersom Sherri alltid är helt cool. När jag rider ut Saphira i skogen har vi alltid sällskap så hon ska fortsätta känna sig trygg med sin omgivning, samt att vi kan få draghjälp ifall det dyker upp något läskigt litet dike osv. Grundtanken kring att hon ska gå mycket i skogen är att hon ska bli helt trygg med skogen men även att hon ska få hitta sin framåtbjudning och balans på ett naturligt sätt som hon tycker är roligt. Jag vill att hon ska våga trava och galoppera på ordentligt, att hon ska lära sig sätta under sina bakben och balansera upp kroppen i backar, att hon hittar balans på ojämn yta där hon måste lyfta på benen och att hon stärker kroppen på ett naturligt sätt. Jag älskar att vara ute i skogen med mina hästar och tycker det är viktigt att de lär sig att det är tryggt och roligt att vara ute. En liten dröm är att Saphira ska få hoppa lite terräng en vacker dag och då måste vi ju vara helt bekväma med naturen. Rida på ridbana och i ridhus kommer vi hinna med så det räcker till och blir över när hon blir lite äldre och ska tränas inför förhoppningsvis tävlingar, så jag är glad att vi kan ge oss ut såhär. Framförallt är jag tacksam att vi har så många bra ridvägar hemma i Matfors samt flera perfekta och snälla ridkompisar som vill och kan göra oss sällskap i skogen. I helgen gick 3-årstestet av stapeln och vi missade såklart det på grund av sårskadorna. Väldigt tråkigt när jag vet att hon hade kunnat göra bra ifrån sig, men vi hann helt enkelt inte med att träna tillräckligt mycket och det märktes på henne att boxvilan tog hårt. Så vi ser helt enkelt framåt och hoppas på att få vara med på unghästtestet nästa år istället. Det är tur att vi inte har bråttom.
0 Kommentarer
Idag är det exakt 14 år sedan Sherri kom till mig. Jag blir varm i hjärtat och ögonen tårar sig när jag tänker på att vi har spenderat 14 år tillsammans och att vi förhoppningsvis har massor med år kvar tillsammans. Sherri är mitt allt, hon är min familj och hon har alltid varit min stadiga punkt i livet. Jag har henne så otroligt mycket att tacka för och det finns inte ord att beskriva min kärlek till Sherri.
Foton av: Josefine Strömberg och Victoria Mickelsson Juli månad.. Vilken himla skitmånad på ren svenska. Dagarna innan jag skulle gå på semester började jag få ont i min vänstra höft, en smärta som golvade mig helt. Fick tid på vårdcentralen där det konstaterades en rejäl inflammation i musklerna.. Förmodligen orsakat av min nya hobby att vara ute och springa. Men.. Två veckor gick utan att jag blev bättre, snarare sämre. Jag hade konstant ont, det ilade och benet domnade bort stundvis. Jag kunde med andra ord inte gå, inte köra bil ordentligt, inte hålla på med hästarna, absolut ingenting. Efter två veckors tid hade jag en helt fruktansvärd natt med frossa, svettningar och smärta som gjorde så ont att jag ville kräkas och svimma. Kvällen efter skjutsade My in mig på akuten, där jag sedan blev direkt inlagd. Mina värden i kroppen va skyhöga och visade på kraftig infektion. Morgonen efter fick jag ta nya tester och åka på magnetröntgen. I höften hittade de då en stor abscess (varböld) som tryckte på höftkulan och nerverna ner i benet, därav den hemska smärtan. Bölden, som ni kan se på bilden nedan, hade hunnit växa så den täckte nästan hela ytan inne i skinkan och var totalt 8x8x4 cm(!!!) stor. Dagen efter gjordes ett ingrepp för att få ut vätska, kunna ta prover osv av bölden. Följande vecka hade jag ett dränage genom skinkan in till bölden och jag har sedan dess blivit ordentligt medicinerad. Med andra ord försvann hela juli på att ha ont och vara på sjukhuset. Jag är otroligt tacksam att My och Tess hjälpt mig med hästarna när jag inte har kunnat ta mig ut till stallet. Hade inte klarat mig utan dom, världens bästa vänner! Nu är det 1,5 vecka sedan jag fick ta bort dränaget och jag har hunnit vara på återbesök en gång till samt äter fortfarande medicin. Fler återbesök kommer det bli innan detta är över, men nu är jag tillräckligt bra för att äntligen kunna ta hand om mina egna pållar, rida och göra en del aktiviteter. Så otroligt glad att detta är över(håll tummar att det inte blossar upp igen)! Det är otroligt hur tacksam en blir när något som detta har hänt. Veckan som har gått har varit en dröm… Jag har varit helt smärtfri, kunnat rida mina fina hästar, varit på äventyr och bara njutit av bra väder och fantastiska människor. Var bland annat till Enåsengruvan med sitt turkosa vatten i lördags och lekte sedan på höghöjdsbanan ”Högt & Lågt” på Södra Berget i söndags. Jag älskar mitt aktiva liv! Hästarna har med andra ord precis kommit igång efter 4 veckors total vila… Sherri är rund som en boll och har fått startat upp med lugna turer i skogen, tant kändes lite stel och uppblåst de första dagarna men nu börjar det ordna till sig. Filip fick börja med att gå som handhäst, sedan lite tömkörning och i lördags blev det första uppsuttna turen. Det blev en härlig galopprunda i skogen tillsammans med My och hennes Elli! Jag säger precis som My, allt i vintras hade jag aldrig trott att vi skulle galoppera våra unghästar tillsammans i skogen, helt odramatiskt och härligt. Att Filip går från klarhet till klarhet gör mig så otroligt lycklig. Resan med honom kommer jag alltid minnas och jag har lärt mig så otroligt mycket om skador, rehabilitering, känslomässig kontroll och hantering av hästar som stänger av och flyr/får panik. Jag är stolt över oss hur långt vi kommit! Igår blev det en härlig tur till havet med hästarna! Varmt med gassande sol, perfekt temperatur i vattnet och väldigt nöjda hästar. Det va med andra ord en magisk kväll!
Som vanligt nu för tiden imponerade Filip på mig. Han va så otroligt cool med att åka transport, komma fram och göras i ordning och sedan att vara i havet. Han va inte ens i närheten att bli orolig eller få panik under hela tiden och det gör mig väldigt glad. Kanske har han äntligen börjat landa i samma tänk som Sherri.. Kanske förstår han äntligen att jag aldrig någonsin skulle utsätta honom för något han inte klarar av eller som är farligt. Misstänker att det kommer bli en hel del vändor till havet med hästarna i sommar! Perfekt träning dessutom för både Sherri och Filip. Önskar ju att jag skulle kunna vattenträna Filip varje vecka i och med hans konstanta rehab. Nu är verkligen sommaren här med besked på alla sätt och vis. Stallet är halvtomt då flera av hästarna har åkt iväg på bete och de senaste dagarna har det varit gassande sol och värme. Ett säkert tecken är dessutom att både jag och hästarna har badat en massa, så himla ljuvligt!
Sherri och Filip har nu också börjat gå på bete hela dagarna. De får dock gå in på nätterna då ingen av dem uppskattar att bo ute, de vill absolut gå in vid 20-21tiden på kvällen. Det är himla skönt att se att de verkligen lägger sig och vilar på kvällarna och nätterna när de är inne. Jag tycker även om att ta in dom för att visitera dem ordentligt, kunna tvätta rent det som behövs, fixa med torra hovar och ha lite koll på vatten/foder-intaget en del av dygnet. Alla hästar är olika och jag tycker det är viktigt att lyssna på hästarna vad de tycker om/vill. Sherri älskar att vara ute men går gärna in senare på kvällen för att sova och Filip är en riktig innefis, haha. Han är gärna ute på morgonen och på dagen, men sedan på eftermiddagen går han gärna in och kurar resten av dagen. I sommar kommer jag ha mycket fokus på bara mina egna hästar, har bestämt mig för att vara lite mer ledig och därför inte ta på mig så mycket annat hästjobb några veckor. Ska passa på att hitta på en massa bus med Sherri och hålla oss peppiga och igång och sedan fokusera på att verkligen få igång ridningen på Filip. Just nu jobbar Filip fint på töm och ser allmänt väldigt fin ut i kroppen, så här jämn har han aldrig varit förut. Sedan ska jag faktiskt passa på att hitta på lite härliga icke hästrelaterade aktiviteter med nära och kära. Trots att covid-19 har stökat till denna sommar ordentligt så är jag ändå peppad eftersom jag inte drabbas så mycket i mitt liv. Jag lägger nästan all min tid på jobbet och hästarna, vilket jag kan fortsätta med så gott som vanligt tack och lov. Det enda jag inte kommer göra denna sommar som jag älskar är att dansa... Alla sommardanser är såklart inställda, men det kommer fler och så länge alla mina nära och kära är friska är jag glad. I lördags va Sherri och jag ut till havet för att busa och bada. My och Barb hängde på och red med oss, Tess filmade och Madde och Victoria fotograferade. Jag har även fått låna en GoPro-kamera av en väldigt snäll människa, så det blev full dokumentation! Jag kommer lägga upp filmer och bilder allt eftersom vi hinner gå igenom materialet. Så himla härligt var det iaf, kanonfint väder och rät varmt i vattnet! Ska åka ut snart igen med Sherri och Filip tänkte jag.
Här kommer några bilder som Madelene Björklund tagit. Idag har Hippson.se lagt ut ett reportage om mig och framför allt om Sherri! Min fantastiska ögonsten till ponny förtjänar all uppmärksamhet hon kan få och jag är glad att fler får ta del av vår fina relation. Förra veckan hörde Ida från Hippson.se av sig till mig och berättade att en av tjejerna på redaktionen hade tipsat om mig och Sherri då hon följt oss flera år på sociala medier. Ida ville skriva ett reportage om vår relation tillsammans och hur det har blivit så att jag bara rider Sherri barbacka och bettlöst nu för tiden. Under tiden jag berättade om Sherri och vår resa tillsammans så slår det mig ännu mer hur mycket hon faktiskt har betytt och fortfarande betyder för mig - inte bara att jag lärt mig rida på henne utan hur mycket hon betytt för mig som person. Hon har varit en enormt stor del av min trygga och roliga uppväxt tillsammans med familjen och att hon hjälpt mig att stå upp för mig själv och våga tro på mig själv i alla lägen. Helt ärligt så va jag rätt nära att fälla en tår jag pratade om henne för att hon gör mig så otroligt lycklig och jag är så galet stolt över henne. Ni hittar det fina reportaget här! |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|