Nu är vi alla äntligen på gång efter inte bara en tråkig sårskada utan faktiskt två... Precis när såret på knäet hade läkt och stygnen var borta för Saphira så lyckades hon såklart skära sig med skon i karleden på samma ben. Så vi fick vänta ytterligare en vecka innan jag kunde börja sätta igång henne ordentligt igen. Sherri blir också lite lidande när baby är skadad så de har båda haft några riktigt lugna veckor. Men nu är vi som sagt på gång igen alla tre! Sherri tågar på som vanligt och är vår klippa i stormen. Saphira har fått inviga den stora utebanan både från marken och med mig på ryggen samt att vi har varit ute och busat i skogen med våra kompisar. Det jag fokuserar på nu med Saphira är 1. framåtbjudning och balans, samt 2. miljöträning och därför är vi mest ute i skogen tillsammans. Hon får följa med Sherri som handhäst för att lära sig att skritta på ordentligt genom kroppen utan mig på ryggen och få känna sig trygg bland fordon, postlådor och läskiga cyklar eftersom Sherri alltid är helt cool. När jag rider ut Saphira i skogen har vi alltid sällskap så hon ska fortsätta känna sig trygg med sin omgivning, samt att vi kan få draghjälp ifall det dyker upp något läskigt litet dike osv. Grundtanken kring att hon ska gå mycket i skogen är att hon ska bli helt trygg med skogen men även att hon ska få hitta sin framåtbjudning och balans på ett naturligt sätt som hon tycker är roligt. Jag vill att hon ska våga trava och galoppera på ordentligt, att hon ska lära sig sätta under sina bakben och balansera upp kroppen i backar, att hon hittar balans på ojämn yta där hon måste lyfta på benen och att hon stärker kroppen på ett naturligt sätt. Jag älskar att vara ute i skogen med mina hästar och tycker det är viktigt att de lär sig att det är tryggt och roligt att vara ute. En liten dröm är att Saphira ska få hoppa lite terräng en vacker dag och då måste vi ju vara helt bekväma med naturen. Rida på ridbana och i ridhus kommer vi hinna med så det räcker till och blir över när hon blir lite äldre och ska tränas inför förhoppningsvis tävlingar, så jag är glad att vi kan ge oss ut såhär. Framförallt är jag tacksam att vi har så många bra ridvägar hemma i Matfors samt flera perfekta och snälla ridkompisar som vill och kan göra oss sällskap i skogen. I helgen gick 3-årstestet av stapeln och vi missade såklart det på grund av sårskadorna. Väldigt tråkigt när jag vet att hon hade kunnat göra bra ifrån sig, men vi hann helt enkelt inte med att träna tillräckligt mycket och det märktes på henne att boxvilan tog hårt. Så vi ser helt enkelt framåt och hoppas på att få vara med på unghästtestet nästa år istället. Det är tur att vi inte har bråttom.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|