Det finns så många fina saker att säga om henne och så mycket som jag önskar att vi hade fått uppleva tillsammans. Saker vi skulle lära oss tillsammans längs vägen och alla minnen vi skulle skapa. Från första sekunden jag såg henne visste jag att det var med henne jag ville uppleva allt med, att det var hon som skulle bära mig om 10 år när vi skulle debutera svår klass, att det var hon jag ville spendera mina kommande 15 år med och dela min livsglädje med. Varför det inte blir så kan jag inte förstå just nu. Jag vill tro att allt har en mening och att med varje motgång kommer lärdom, men denna gång förstår jag inte varför. Kanske visar framtiden mig varför. Haven är en av de mest levnadsglada och närvarande individer jag träffa. När jag såg henne första gången lyste det i ögonen på henne av livslust och vilja – jag föll pladask. Jag visste att resan inte skulle bli lätt med all denna vilja, men jag visste att när hon väl började lita på mig skulle hon ge mig allt och lite till. Hon har gett mig allt och lite till, genom allt, till och med genom den värsta smärtan. Jag har bett om lite till och hon har gett mig mycket mer. Jag har bett om tillit och hon har litat på mig i alla situationer. Jag har bett om lite kärlek och hon har gett mig hela sitt hjärta. Jag har inte kunnat önska mig mer i en häst, i en bästa vän. Jag önskar att alla fick uppleva den villkorslösa kärlek som Haven gett mig varje dag, att alla fick uppleva hur hon varje dag kom springandes i hagen, hur hon bestämt talade om att nu är det dags att motionera, hur hon bubblade av energi, hur hon stoppade huvudet mellan mina knän och vill bli kramad/kliad över halsen, hur hon protesterade av att inte va den som får all uppmärksamhet, hur hon somnade vid min sida på kvällarna i boxen när hon var trött och bara hur hon såg på mig med förväntansfulla ögon. Jag hoppas att alla en dag får uppleva en häst som Haven och den enorma kärlek som jag känner för henne. Jag vill hylla Haven för allt hon var och allt hon gett. Haven, jag hoppas du galopperar fortare än någonsin på evigt gröna ängar utan smärta. Du kommer alltid vara en del av mig och jag kommer alltid känna din energi inom mig. Vi ses snart igen min vackra vän, tills dess hoppas jag att du vakar över mig. ❤ Klicka på alla bilder för att se dem i full storlek och form.
0 Kommentarer
Återbesöket närmar sig med stormsteg och nu på torsdag är det dags att åka söderut. Det ska bli skönt att få ett svar, samtidigt som jag blir mer och mer säker på att det inte kommer bli det svar jag vill ha. Det känns väldigt tungt i hjärtat och jag försöker ta vara på de stunder vi har tillsammans. Haven bjuder alltid in till att gosa och ger så enormt mycket kärlek, hon står gärna i flera timmar och gosar. En sen kväll förra veckan förevigade en av mina vänner Havens kärlek.
Att Haven har strulat en del under vintern och våren tror jag det är få som känner oss som har missat. Trots detta har vi verkligen kommit framåt i träningen och på tävlingarna har hon briljerat. Men efter hennes sommarvila kom vi till en vändplats, det gick inte mer. Någonting förutom de småsaker vi hittat förut måste vara fel, klart och tydligt gallskriker hon nu på mig att smärtan blivit olidlig. Jag har ridit henne ett fåtal gång under dessa tre veckor utan att få någon känsla för vad som varit fel, något jag annars brukar va duktig på när det gäller mina egna hästar som jag kan utan och innan - att sätta fingret på vad som är fel. Känslan uteblev och hjärnan har kokat över av tankar och funderingar. Jag bokade en tid hos en av de bästa veterinär jag vet och i tisdags natt satt jag och My oss i bilen och körde 40 mil med Haven inför vår bokade tid igår. Dagen på kliniken blev lång efter en natt med 4 timmar av dålig sömn i baksätet på bilen utanför kliniken. Haven va helt uppskruvad och for omkring som en tok när vi tog ut henne. För att hon ens skulle kunna undersökas ordentligt blev det en hel del lugnande under dagen. Hon fick röra sig på alla möjliga underlag, böjdes, bedövades och röntgades. På två av alla de röntgenplåtar vi tog hittade de något som ingen hästägare vill se. Jag kommer inte berätta exakt vad vi har hittat än. Allt är så nytt och jag vill läsa journaler och ge henne en chans. Men det värsta är att prognosen inte ser god ut, den ser faktiskt inte god ut alls. Hon har 4 veckor på sig att bli 200% bättre efter ett försök till att behandla områden som gör ont, men själva "skadad" kan vi inte göra något åt.. Så om 4 veckor får vi en ny status, om hon har en framtid eller inte. Mitt hjärta gör så ont för min älskade bäbis. Jag hade förväntat mig att vi skulle hitta något som krävde rehab och tid, inte detta. Så allt vi kan göra nu är att ta vara på dessa 4 veckor tillsammans och be till högre makter om ett mirakel för framtiden. Jag vill verkligen tro att det bara är en väldigt dålig och långdragen mardröm, att min älskade Haven kommer fortsätta vara min tävlingshäst. Men just nu talar allt emot det. Jag förstår att det finns hundra frågor och jag har redan fått de hundra första, men jag är inte kapabel till att svara på något nu mer än att det är illa. Mina närmaste vet vad som sas på kliniken, men jag har även bett dem om att inte svara på de frågor de får. En vacker dag kommer jag berätta allt själv, men det måste få ta tid och än kan saker förändras. Tills nästa besök ska vi leva i nuet. Hon är allt jag någonsin önskade mig i en häst <3
Äntligen har hästarna fått semester och får spendera lite dagar i deras sommarparadis. Haven sover i hagen, gör ett ryck ibland då hon försöker leka med Sherri och äter massor med gräs. Sherri däremot går på tur mest varje dag och passar på att bada så fort möjligheten ges, hon är ju trots allt en riktig liten badanka. Någon dag ska vi släpa med oss Haven ner till vattnet och försöka få henne att bada, även om jag tror hon kan va rätt svårflörtad att få i vattnet. Så på mina hästar går det ingen nöd just nu, de lever livet för tillfället. Haven kommer att vila 3 till 4 veckor beroende på hur hon är, men nu när hon är inne på sin andra vecka av vila så har hon äntligen börjat varva ner och är inte överdrivet energisk. Till och med en liten kulmage har hon börjat få - till min lycka! Hon är rätt svårfödd i övrigt trots att hon äter mängder med hö och massa bra kraftfoder, så att hon lägger på sig är mycket välkommet då det kommer behövas för att bygga nya muskler i höst och vinter.
Här kommer filmen på Havens allra första vinst! Så kom den efterlängtade vinsten! I lördags gjorde jag och Haven vårsäsongens sista start innan ett efterlängtat sommarlov. Jag hade egentligen anmält mig till att rida en klass både lördag och söndag, men då Haven känts lite trött ville jag inte göra henne ännu tröttare. Jag är helt övertygad om att det var trötthet i både huvud och kropp som ställde till det sista dagen i Timrå för oss. Så jag bestämde mig för att endast rida på lördag och målet var att ha kul. När jag satt upp för rida fram sa jag till mamma att jag skulle vara passagerare på Haven och inte ställa så häga krav på henne. Haven fick helt enkelt välja vilken form hon tyckte va mest bekväm och jag satt henne inte i någon vidare samling, utan bad henne bara att ta det lugnt med hjälp av sätet.
Hon kändes helt okej på framridningen och allt fungerade bra, så inne på banan skulle jag bara rida precis lika och hoppas på att hon skulle tycka det var roligt. Och vilken ritt hon bjöd på! Hela vägen var hon med mig och kändes både mjuk och till freds. Halterna är fortfarande ett mysterium varför vi absolut inte kan få till haha, så de är både sneda och lite hejsanhoppsan, men resterande var verkligen över förväntan. Jag var så himla nöjd och glad över henne när vi gick ut från banan att jag inte ens tänkte på att vi skulle få poäng, vilket jag annars är snabb på att kolla. Så när poängen kom och vi hade ridit ihop hela 68.174% så blev jag överlycklig! Det räckte hela vägen fram till seger med god marginal. Vi hade inte kunnat avsluta bättre innan Havens sommarlov och det känns verkligen bra att få avsluta med en god känsla i kroppen. Hon är väl värd sitt sommarlov! Efter helgen med träningar för Jeanna så kände jag att Haven var lite trött i sin bakdel. Hon fick då ta det lugnt en vecka och det vi gillar allra mest under lugna veckor är att gå på tur med Sherri. Det är fantastiskt att kunna rida Sherri barbacka i grimma och ta med mina stora 5åring som handhäst ut i skogen utan problem. Vi njuter alla tre på dessa turer och den senaste tiden har vi njutit lite extra av de fina sommarkvällarna vi har haft.
I måndags var Maja på plats och kika igenom Haven och hjälpte till att släppa på spänningar i kroppen och hjälpa musklerna i överlinje och rumpa att återhämta sig. Det märktes på Haven att vi har tränat så hårt att musklerna verkligen har fått jobbat. Så vi passar på att skritta några dagar till innan vi gör ett ordentligt pass och sista tävlingshelgen för denna vårsäsong. Sedan blir det sommarlov för Haven i några veckor! 2-3 juni var Jeanna Högberg hos oss igen för träningar. Torsdagen innan hade jag och Haven haft ett väldigt bakslag där hon inte hade alla fyra i marken i huvudtaget, det gick inte att sitta på henne. Hade därför förberett mig på en mycket jobbig helg för Jeanna där vi kanske inte skulle träna alls. Väl på lördagen så provade Haven lite, men inte ens i närheten så som under torsdag, och vi kunde träna på nästan som vanligt. Med bakslaget i tanken så jobbade vi mycket framåt och med mjukhet i överlinjen, något som egentligen alltid behövs. Ett bra och nyttigt pass där Haven visade på att hon utvecklat traven ännu lite till och bjöd på flera fina längningar. Under söndagen kunde vi jobba vidare då hon kändes ännu lite bättre. Det blev övergångar galopp-skritt-galopp, skänkelvikningar, öppnor, förvänd galopp och vi fick känna på vårt allra första riktiga byte. Efter att Haven bytt galopp av sig själv en långsida utan minsta besvär så provade vi, inga krav ingenting. Vi red in på diagonal, frågade om byte och till svar fick jag lite studsa med bakdelen. Vi provade igen, fast genom att rida rakt över ridbanan och fråga om byte samtidigt som jag började vända - och där var det! Ett alldeles rent och fint byte från höger till vänster nästan helt på hjälpen! Det var så enkelt och hon verkade inte alls tycka det var konstigt. Men vi gjorde bara ett eftersom hon gjorde det så bra, samt att hon inte alls behöver kunna byta galopp som 5åring. Det vi kommer jobba vidare med nu är att försöka hitta öppnor, slutor och enkla byten för att gå in i MSV C så småningom. Allt hänger dock på Haven hur hon känns och vad hon är mogen för. När hennes sommarlov är över så ska vi börja smyga in detta i träningen och bytena får vi se när vi tar upp på riktigt. Om det blir i höst eller till vintern när tävlingarna är helt över. För er som är nyfiken på att se lite filmklipp från träningarna och vårt första byte så finns det att se på min Instagram @linawikberg .
Insåg under denna helg vilken utveckling Haven har gjort och hur mycket hon vät i kroppen på bara ett år. På bilderna nedan är de bilderna som är överst från i maj 2017 när vi hade genrep för unghästtestet och de undre bilderna är från i maj 2018. Kan även se utvecklingen i min egen ridning och jag är verkligen stolt över oss tillsammans! Nu har det gått väldigt mycket upp med Haven under en period, så jag antar att det var dags för ett litet fall neråt innan vi väder uppåt igen. Men inget som inte för någon lärdom med sig! I helgen har det varit tvådagars dressyrtävling på Timrå Hästsportförening. Båda dagarna startade vi LA:3 och båda dagarna med helt olika känslor och händelselopp.
Under lördagen så var Haven väldigt pigg och hoppade runt lite på framridningen, men inte mer än vanligt. Tyckte ändå att hon va rätt ridbar om än något strulig i munnen. Första missen sker rejält precis innan vår start och jag missade att de ropade in mig till collecting-ring, så när de väl ropar in mig på banan tror jag att det är en före mig och när de ropar mitt namn igen så inser jag att jag är sent ute. Jag kastade mig ut ur ridhuset och Haven blev såklart både stressad och spänd av det. Så programmet igenom var allmänt spänt, jag hade fokuset någon annanstans och vi hade flera missar som jag absolut trodde skulle kosta oss placering. Trots detta red vi ihop 65.571% och det räckte till ännu en 2a placering denna säsong. Dock var känslan inte alls på topp och jag har hellre bra känsla än blir placerad eftersom jag rider henne för framtiden. Dag två på söndagen hade jag och mamma lagt om planen och vi skulle se till att det inte blev varken stress eller missförstånd. På framridningen va Haven en dröm att rida på och sitt allra bästa jag! Bytte även till henne "bäbis-bett" och fick tillbaka den fina känslan i tyglarna. Tyvärr tror jag att framridningen blev något för lång. Så när vi väl kom ut i collecting-ring ville hon inte mer. Hon ställde sig på bakben och tjurade ihop. Valde då att ta av mig sporrarna med tanke på att hon ibland blir riktigt sur på mig när jag har dem, och då blev det lite bättre. Väl inne på banan tappade vi all energi och fick tyvärr bakslag i skritten där hon ställe sig igen. Galoppen var betydligt bättre sedan, men över lag kändes det inte alls bra. När vi kom hem var hon supertrött. Så jag misstänker att tre dagars hård ridning(red ett ordentligt pass på fredagen innan tävlingarna) och väldigt varma dagar tog ut sin rätt. Alltid lär jag mig något nytt och till kommande träningar och tävlingar ska jag prova nya upplägg. Vi är trots allt bara i den fas där jag lär känna Haven när det gäller tävlingar och försöker hitta ett bra upplägg. Så vi jobbar vidare med träningen, men även med upplägg och taktik. Det är viktigt att allt blir rätt för att ge hästen den ultimata chansen att prestera rättvist. Först nu ser vi fram emot träningar för Jeanna Högberg i helgen innen det blir fler tävlingar. Efter pay'n'riden på lördagen passade jag och Haven på att träna innanför det vita dressyrstaketet som stod kvar under kvällen. Det är verkligen toppen att kunna träna innanför vita staket ibland. Det är precis som att jag rider lite bättre och lite mer planerat. My följde även med oss ner på banan för att hjälpa oss och ta lite bilder.
Haven bjöd på kanonkänsla och ett härligt gummiband i kroppen. Vi jobbade med att hitta små nyanser i traven där jag endast behöver använda mitt säte för att få henne lite fram och sedan komma tillbaka mot en mer samlad trav. Allt mer börjar hon kunna komma tillbaka i traven och samla sig istället för att bara gå långsammare. Det är en häftig känsla när jag känner att hon bjuder till och kliver in med bakbenen och kommer upp med ryggen och framdelen istället för att bara sakta ner på tempot. Traven utvecklas så mycket hela tiden och jag längtar tills vi ska träna för Jeanna nästa gång för att få ännu mer hjälp på vägen. I galoppen blev det en hel del förvänd galopp då jag ibland har lite svårt att få henne helt rak i kroppen på rakt spår. I den förvända kan jag ta hjälp av staketet och få galoppsidans innersida rak istället för förböjd utan att bråka med henne. Detta uppkommer framför allt i höger galopp att hon gärna vill bara förböjd i innersidan och inte riktigt tar ytterhjälperna på rätt sätt. Avslutade med att träna vidare mot lite enkla byten och ökad trav. Det känns bra att låta henne få gå fram i ökad trav/galopp innan jag travar av henne för att hon verkligen ska få sträcka ut kroppen efter allt samlande arbete på flera olika vis. Allt som allt kändes hon riktigt lätt och fin att rida och My fick till ett par riktigt fina bilder på oss. Klicka på bilderna nedan för att få upp dem i full storlek. |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|