Igår efter den vanliga kvällspromenaden med hästarna så hajade jag till – Filip har blivit så mycket rundare sedan vårt första klinikbesök för 8 veckor. Tog lite bilder på stallgången på honom för att ha dokumenterat. Det är ju synd att jag inte har ordentliga bilder på honom utan utrustning sedan innan vi började med rehabiliteringen.
När jag ser på honom nu så känner jag mig tacksam. Tacksam för att jag litade på min magkänsla och verkligen kollade upp detta. Tacksam för att Filips kropp och psyke verkar ta rehabiliteringen på rätt sätt, han fyller ut sin kropp med fina runda muskler och hans temperament har blivit mycket lugnare och stabilare. Må nu detta gå vägen.
0 Kommentarer
Vår vardag består av promenader, rehab och väntan. Filip har nu gjort två veckors rehabilitering sedan det senaste veterinärbesöket. Han har gått som handhäst till Sherri eller promenerat med mig nästan varje dag i allt från 30 min till dryga timmen. Han är glad i hågen när han ger sig ut och vill inget hellre än att springa, så det är en positiv häst som ger sig ut på alla våra promenader. Vilket såklart känns väldigt skönt då jag själv är måttligt road, haha.
Nu går vi in i vecka 3 av rehabiliteringen och det betyder ännu längre skritturer blandat med kortare lite lite trav. Denna vecka får han endast trava korta sträckor där det är ett bra underlag och helst plan mark. Det viktigaste nu när han ska trava är att han sätter igång traven på ett bra vis utan att springa iväg med huvudet i luften, att han skjuter på med sina bakben och låter huvudet vara kvar långt ner, långt fram. Det blir svårt, men det är målet. I övrigt får han medel för att hjälpa till inflammationerna och den mentala stressen, jag sätter akupunkturnålar på honom 1-2 dagar i veckan, smörjer/masserar med arnika på utsatta områden så som knän, revben och framkotor och så gör vi de övningar som vi fick av Josefin på Multihorse. Som ni hör har vi det vi gör trots att vi inte får rida eller träna. Dock tycker jag synd om Sherri, hon är helt klart den som blir mest drabbad. Största delen av min tid går till Filip med allt som behöver göras med honom och kvar blir då snälla underbara Sherri som aldrig protesterar. Hon blir mindre borstad än vanligt då tiden inte räcker till och hon går nästan enbart med Filip på tur nu, vilket betyder att hon inte får springa och busa. I stället får hon stå ut med att Filip både tuggar och kliver på henne med jämna mellanrum när vi är ute och får snällt göra som matte säger för att de inte ska uppstå kaos. Hon är verkligen en pärla som går att lita på i alla väder <3 Snart hoppas jag att Filip känner sig redo för att börja tömköras, för då kommer Sherri äntligen få börja busgaloppera i skogen igen. Allt jag vill nu är att Filip ska bli bättre så vi har en framtid tillsammans. Det får ta exakt så lång tid det behöver bara vi har en framtid på tävlingsbanorna. Han har blivit mycket bättre i den mentala biten och känns överlag mer till freds och har fått ett lugnare uttryck i ögonen. Fysiskt kan jag inte bedöma om han har blivit bättre eller inte. Han har lagt på sig mer muskler och blivit rundare, men jag kan inte bedöma om han har blivit bättre i sitt högra knä eller inte. När han kommit igång lite på töm så ska jag filma honom och skicka till vår veterinär som får vara med och göra en bedömning om vi är på väg åt rätt håll och kan fortsätta på den planen vi har lagt upp. Så var det dags – återbesöket. Något jag både längtat och bävat för. Det går så enormt mycket tankar genom huvudet dagarna innan. Kommer han vara bra? Ska jag någonsin kunna rida honom igen? Kommer jag förlora ännu en häst? Kan jag få honom frisk trots allt som är/har varit? Har vi behandlat rätt grej eller finns det mer skit i kroppen på honom som vi missat? Ja ni förstår ju att natten till återbesöket inte bjöd på många timmar sömn. Min mage höll på att vrida sig ut och in och jag vaknade med väldigt tungt huvud och kropp som helst inte ville vara med alls. Och på allt detta så började det såklart snöa(!!) och både bil och transport har sommardäck. Inget ville riktigt gå min väg i torsdags helt enkelt, men vi tog oss till kliniken i sakta mak och kunde påbörja undersökningen.
Vi började med att gå igenom vad som hänt sedan sist, jag berättade om alla behandlingar han fått hemma, hur otroligt fast han suttit och sned han varit. Visade även filmer från i onsdags när jag tömkörde honom för första gången efter det senaste kaoset på töm. Något bättre men inte helt bra. Hur känslan kring honom är både fysiskt och psykiskt. Sedan drog vi igång. Han fick först skritta och trava på rakt och böjt spår för att se hur han rörde sig. Väldigt fin på rakt spår och ännu mer rörlighet i korset sedan sist. På böjt spår kunde vi konstatera att han gick något kort med höger bak i båda varv och gärna tippade in åt höger för att slippa belasta höger bak. Efter det kom böjprov – reaktion på höger bak när hon böjde själv knät, men i övrigt bra bak. Liten ömhet i själv böjmomentet på båda fram lågt, men även det bättre än sist. Ultraljud på båda knäna igen och vänster knä hade svarat bra på behandling och såg så gott som helt bra ut. Ingen onödig vätska och en renare led – skönt. Höger knä hade dock inte svarat på behandlingen så som vi hade önskat. Fortfarande mycket vätska i knät. Vi pratade igenom ordentligt om hur läget för Filip ser ut, vad vi skulle kunna tänka oss mer att gå igenom och bestämde oss för att ta nya röntgenbilder på ryggen igen för att se både tornutskotten bättre och den nedre delen av ryggraden. Minns såklart inte vad Elin sa att det hette det vi kollade efter, men det var i vilket fall en åkomma som gör vilken häst som helst oridbar för all framtid. Så vi vill verkligen utesluta alla problem med ryggen eftersom han har sadeltvång. Tack och lov såg ryggen väldigt fin ut och vi kommer inte rota mer i den. Nya bilder togs även på höger bakknä för att se om det blivit någon förändring sedan augusti 2017 när de andra bilderna togs. Ingen förändring, men vi fick en bättre uppfattning om hur knät ser ut och det är på två ställen som skelettet är som urgröpt i stället för att ha en rak linje. Det har bildats brosk vid dessa delar som till viss del kompenserar för det saknade skelettet, men det betyder att det alltid kommer finnas en försvagning i just höger knä på honom. Han behandlades igen i höger knä och de tog även ut en del av vätskan för att försöka hjälpa honom att få bort den inflammerade vätskan fortare. Det var intressant att se hur ledvätska ser ut. Elin förklarade det som att det ska se ut som vitt vin i färgen(det ska gå att läsa igenom vätska om en lägger en text under) och vara som flytande honung i konsistensen, rätt kladdig med andra ord. Filips vätska va något för mörk och rätt för mycket vattning för att vara bra. Han fick även metacam direkt i blodet för att ge honom en boost i rätt riktning. Det blev med andra ord en väldigt lång dag på kliniken med många funderingar fram och tillbaka. Vi bestämde att vi inte ska komma på återbesök först slutet av sommaren igen, att han ska få en chans att komma igång och börja bygga muskler, så länge han inte blir sämre vill säga. Vi kan inte spruta honom mer i leden just nu och kroppen måste få en chans att ta reda på inflammationen. Vi ska ändå hålla kontakt med Elin under sommaren och skicka filmer till henne och uppdatera statusen. Är han inte bättre efter sommaren så får vi se hur vi går vidare, men det tar vi då. Nu ska vi koncentrera oss på att bygga muskler. Planen just nu ser ut som detta:
Med andra ord så börjar vi om från början, igen. Förhoppningen är att han kommer bli så pass bra i arbetet på töm att jag kommer kunna börja sitta på honom någon gång i sommar. Det kommer handla mycket om att skritta ut i skogen och lyfta på fötterna från början. Jobba kommer han få göra på töm utan ryttare då kraven inte alls blir lika höga då och jag kan lättare släppa pressen på honom om han blir mentalt blockerad eller får det jobbigt med bakbenen. Min högsta önskan just nu är att rehabiliteringen kan hjälpa honom att bli bättre över sommaren och att när vi åker på återbesök igen i slutet av sommaren så får jag grönt ljus att börja jobba honom riktigt under ryttare igen. Kommer göra precis allt jag kan för honom. Han kommer få alla behandlingar han behöver av Maja och Josefine för att bli bra i kroppen och sina muskler i övrigt och han kommer få noga utvalda tillskott som ska hjälpa honom att läka inifrån. Jag kommer hålla kontakten med vår veterinär med status och filmer så vi hela tiden kan få hjälp att se om vi är på rätt eller fel vägen. Håll tummarna för oss att det går vägen. Min guldgosse bara måste bli bra. Min Sherri är världens bästa häst!Sherri är verkligen världens bästa! Två år i rad nu har vi varit på ridklubbens Valborgs-firande och hon njuter verkligen av varje sekund. Hon älskar när barnen kommer fram till henne och vill klappa och ge henne godis. Hon ser alltid till att ta snällt och puttar lite försiktigt på dem när maten tar slut. Alla barn får klappa på henne precis överallt och hon rör inte mer än på halsen och huvudet, hon står blickstilla. Att det är fullt med folk i rörelse och en stor eld som härjar vilt är inget som gör henne varken brydd eller orolig. Hon är bara så NÖJD med att få vara med. Älskar verkligen denna enormt kloka och magiska ponny, hon är allt jag någonsin kan önska mig i en bästa vän.
Det är synd att hennes rygg inte håller för träning och tävling längre, men vi försöker hitta på saker ändå som gör vardagen lite roligare. Typ gå på Valborgs-firande eller "tomta" på julafton. Nu tycker hon det är lite väl tråkigt när hon mestadels är ute och skrittar med Filip, men jag försöker låta henne vara ute och galoppera och busa minst en gång i veckan ändå. Senast i onsdags passade vi på att hoppa lite på banan när Filip ändå skulle tömköras. |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|