Det har varit tyst här på bloggen ett tag. Jag har flera gånger börjat skriva för att varje gång halka in på samma spår – den tuffa hösten 2018. Med ett nytt år som faktiskt har börjat på ett av de bästa sätt jag skulle kunna tänka mig så är jag nu äntligen redo att avsluta året som varit och se fram emot året som är framför mig. Att det sista halvåret på 2018 varit tuff är ingen överdrift. Det har varit enormt mycket sorg och smärta blandat med en känsla av att vara helt otillräcklig. Att jag var tvungen att ta bort min fina Haven var fruktansvärt, det är en sorg jag ännu inte hämtat mig ifrån. Mitt hjärta brann extra mycket för henne från första dagen jag såg henne hösten 2016. Hon va verkligen mina drömmars häst och att förlora henne krossade alla mina drömmar där och då. I samma veva krockade jag bilen och min hälsa gick i botten. Hur min egen ork skulle räcka till för att lösa en situation som kändes omöjlig både känslomässigt och ekonomiskt förstod jag inte då. Som alltid löser sig allt, hur mörkt det än ser ut. Min familj, vänner och andra nära bekanta har varit ett fantastiskt stöd och under tiden som gått har saker och ting sakta men säkert löst sig. Filip kom in i mitt liv fortare än jag kunde drömma om en annan häst efter Haven, pappa hittade en superfin Audi i södra Sverige som jag hade råd att köpa och allting har fått tagit den tid det behöver. Mer och mer känner jag att livet börjat få medvind igen. Jag har en bit kvar att komma ikapp, men jag ser positivt på året 2019. Klyschigt nog: Nytt år, nya möjligheter! Det jag ser mest emot nu närmast är att börja sätta igång Filip efter sin 4 veckors långa vintervila. Efter att ha jobbat på hela hösten och varit med om mycket nytt så var det dags för både kropp och knopp att vila. Nu har det börjat krypa rejält i kroppen på honom och det märks att han börjar bli uttråkad så nu är det dags att komma igång ordentligt inför vårens träningar och äventyr. I helgen, lördag-söndag, har jag tömkört honom för att göra av med lite energi innan det är dags att sitta upp. Han är verkligen en känslig häst och även på långa tömmar gäller det att hålla tungan rätt i mun. Han reagerar lika snabbt framåt som tillbaka, det är en väldigt fin balansgång mellan att göra för mycket och få honom till rätt stöd. Han är tveklöst en rolig och otroligt ambitiös häst! Ikväll hoppas jag på att jag hinner sitta upp på honom och rida. Något som har hög prioritet just nu är att få tag i en dressyrsadel. Igångridningen kommer ske i hoppsadeln, men jag hoppas inom kort få tag i en dressyrsadel som passar. Vill komma igång och rida i en vettig dressyrsadel så snart som möjligt för att ge oss båda bra förutsättningar. Men det sagt – låt oss nu göra året 2019 minnesvärt och lyckligt!
0 Kommentarer
|
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|