För 1 år sedan skrev jag med bultande hjärta på alla papper för köpet på Haven, tog emot hennes pass och tackade Tove Göransson(hennes uppfödare/fd. ägare) för att jag fått köpa henne. Lycklig som få kopplade jag på transport och åkte för att hämta min nya pärla samma kväll. Sedan den 13 september 2016 har vi hunnit med så mycket men ändå så lite, jag och min älskade bäbishäst. Köpet av Haven var verkligen en uppsving i mitt liv! Jag hade länge drömt om en egen storhäst och länge även tvivlat på om jag skulle ha råd att äga två tävlingshästar. Drömmen blev sann och skam den som ger sig.. Jag har nu ägt och betalat för två hästar i ett års tid och det går hur bra som helst, trots att jag bor själv.
Haven var och är verkligen kärlek vid första ögonkastet! När hon stod på stallgången första gången jag träffade henne så visste jag redan då i hjärtat att det var denna häst som skulle bli min och så känner jag fortfarande. Under året har hon utvecklats så enormt mycket och jag har utvecklats med henne. Många nya tankesätt och erfarenheter har det blivit och Haven har gett mig chansen att göra sånt jag inte skulle ha gjort om jag bara hade haft Sherri. Vi har redan ridit clinics, tränat för flera nya tränare, visat på unghästtest, gjort vår tävlingsdebut och så mycket mer tillsammans. I höst har vi massor att se fram emot. Det blir massor med träning i både hoppning och dressyr, en stor 3-dagars dressyrclinic för en OS-ryttare från ett annat land och tävling. På träningsfronten ligger vi i en väldigt rolig fas där vi just nu trimmar grunder i massor, men samtidigt slänger vi in mer och mer "vuxna" övningar. Planen för både träningen hemma och för instruktör är så gott som färdig och jag ser verkligen fram emot allt. Jag kan inte tacka de människor/företag som varit och är med på min resa med Haven. "En är bara så framgångsrik som sin svagaste länk". Mitt team är starkt och det byggs på hela tiden, tillsammans kämpar vi för att nå våra drömmar. Avslutar med att slänga in lite bilder från min och Havens första tid tillsammans. De tre första är från provridningen, den fjärde från när jag hämtade henne, den femte från ett av våra första pass hemma och den sista är från vår absolut första presentation inför publik, en clinic.
0 Kommentarer
I tisdags arrangerade Sundsvalls Ridklubb en föreläsning med Johanna Lassnack som är grundaren till Ryttarinspiration. En tjej som jag har velat lyssna på enda sedan hon började föreläsa. Äntligen fick jag lyssna på henne föreläsning som heter "Vad händer under hjälmen?"!
Vilken bra föreläsning och vilken härliga människa Johanna är att lyssna på! Hon tog upp ämnen som vi alla kämpar med på ett eller annat sätt. Hur påverkas vi av andras åsikter? Vad ska vi försöka tänka på för att behålla fokus? Varför är det viktigt med tränare/förebilder? Hur förvaltar vi bäst det vi har? Gör kroppen exakt vad vi ber den om? Hur kan vi styra våra egna tankar och vår egen kropp? Vad är en möjlighet och hur ska vi ta dem? Ja, ni förstår.. Jag kan fortsätta i evighet. Hon tog upp så mycket viktiga och bra saker att jag var alldeles lyrisk efteråt. Förutom allt detta så gav hon massor med pepp och glädje, väldigt mycket skratt blev det! Något som jag verkligen kommer ta med mig är något hon berättade om fokus. För att förstå varför vi tappar fokus måste vi först konkret kunna säga vad det är som stjäl vårt fokus. Tänk på det nästa framridning eller träning. När svävar tankarna iväg? Är det när den superfina hästen rider förbi? När barnen springer på läktaren? När någon rider in mitt framför nosen på vår häst? Om vi vet vad det är som tar fokuset ifrån oss är det mycket lättare att få tillbaka det igen. För att prestera det absolut bästa vi kan måste vi alltid vara fokuserade till 100%, inte bara 90%. Men det bör tilläggas att det är mycket träning som behövs. Jag själv kommer börja från och med nu att tänka på detta och verkligen försöka hitta mitt fokus. Hur hittar jag bäst mitt fokus tillsammans med min häst? Det ska bli en spännande resa att jobba vidare på min egen prestation. Jag rekommenderar starkt för alla att gå på denna föreläsning! Det går att applicera på så mycket i det verkliga livet dessutom, inte bara inom ridningen. I lördags va jag och Haven iväg på vår tredje tävling tillsammans, den första för höstsäsongen Vi åkte till Härnösands fina anläggning för att rida en LB:2. Veckan innan tävlingen hittade vi inget flyt i ridningen.. Jag och My vände och vred på alla våra tankar och funderingar. Varför hittade vi inget flyt? Varför va Haven svår i munnen? Varför.. Varför..? Ja, ni förstår hur tankarna gick. Under fredagens sista timmar på dygnet var jag och Haven själv på ridbanan i mörkret och det var precis som att jag fick klarhet i alla frågetecken. Någonstans på vägen hade jag "tappat" Haven. Efter träningarna för Jeanna blev kraven högre och det är så lätt att glömma bort att Haven endast är 4 år när hon gör sånna superpass som hon gjorde under den träningshelgen. Jag va så fokuserad på att komma framåt och nå våra mål att jag missade att backa bandet några steg efter träningshelgen. Det ÄR viktigt att backa bandet och gå tillbaka några steg på alla hästar, men speciellt på unghästar. Så när jag satt där på fredagkväll i mörkret och red hundra övergångar med handen stilla stilla liggandes mot fårskinnspadden så kom känslan tillbaka. Haven och jag hittade tillbaka till varandra och vi pratade samma språk igen. En lättnad inför lördagens tävling.
Väl på tävling skötte sig Haven helt exemplariskt! Hon har blivit så duktig på att åka transport och hon släpar inte omkring på oss längre när vi går med henne. Vi sadlade på och gick iväg till framridningen på en gång. Härnösands anläggning är verkligen stor och man kan gå emellan ett stort och litet ridhus genom en gång och den gången var inga som helst problem tyckte Haven. My kom till tävlingen och hade lite ögon på oss på framridningen och jag fortsatte på temat övergångar när jag väl red fram. Håll det enkelt och gör övergångar var planen. Hon kändes väldigt trevlig att rida och jag hittade en skön känsla där jag kunde styra runt henne i alla gångarter utan trassel. När vi väl kom in på tävlingsbanan så låg de efter i tid och vi fick startsignal på en gång. Efter att ha skrittat i den lilla collectionringen så hade jag velat rida lite mer framåt några varv innan vi började, men det hann vi inte med. Vi vinglade in på medellinjen till halten och red sedan rakt ur och började vårt program i trav. Helt okej travprogram om än lite ostadig form stundvis där nosen kom för långt ner och in, skritten flöt på bra tills det var dags att ta tyglarna och trava igen. Då blev Haven skrämd och kastade sig framåt i några meter. Snabbt kunde jag få tillbaka henne till trav, men tyvärr blev det för mycket spänning. Jag försökte att återfå kontakten med bettet men hon ville inte alls ta stöd utan vek in nosen. Galoppen blev därefter - svår att både svänga och inverka på. Övergångarna mellan galopp och trav blev pannkaka då hon galopperade på stället innan hon bröt av och vi avslutade så vackert med att få galopp in på sista medellinjen. 5 större missar blev det, men trots det 63.00% och endast 1 poäng utanför placering av 22 starter. Det som var bra, var väldigt bra och sedan blev det missar däremellan. Det är sånt man får räkna med när man tävlar unghästar och vi är trots allt bara ute för att få rutin och erfarenhet i år. Så trots dessa missar så är jag nöjd med henne, hon skötte sig exemplariskt på tävlingsplatsen och vi hittade till fin ridning när vi värmde upp. Det är en bra bit på vägen! |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|