I söndags va jag och Saphira iväg på vårt allra första äventyr tillsammans sedan hon kom till mig. Det blev en liten tur i transporten på 30 minuter för att sedan löshoppa för första gången sedan hon kom. Hon klev på transporten efter nån enstaka minut och sedan bar det iväg. Det blåste rätt rejält när vi kom fram till anläggningen där det va mycket liv och rörelse med både bilar, människor och hästar. Trots det så gjorde Saphira inte mer än att hon höjde upp huvudet och lyfte upp svansen rätt upp och tog ett varv runt mig eller Tess som höll henne, men ingen panik eller att hon skulle dra iväg med oss. Duktig tjej! Väl i ridhuset så hade hon väldigt svårt för att stå still och bara ville göra något, så jag fick släppa henne ganska fort så hon fick springa av sig. När hon sedan fick vänta på att vi skulle lägga upp hindren så passade hon på att rulla sig på båda sidorna.... Lilla skitungen! Men skönt ändå att hon är så pass trygg i sig själv att hon vågade rulla sig. När hon sedan skulle hoppa så märktes det att det inte va första gången hon löshoppade, hon har hoppat någon gång nere i Skåne också i höstas. När hon kom fel så rättade hon sig bra och hon va hela tiden modig och vågade fullfölja alla språng. Blev väldigt glad när jag såg henne hoppa och kan inte mer än att längta tills jag får sitta på henne rygg och hoppa i framtiden. Det allra häftigaste under dagen va ändå kontakten jag kände med Saphira. Mellan varje språng hon tog fick hon stanna på långsidan och jag berömde henne högt med rösten en bit ifrån henne. Varje gång jag berömde henne så såg jag hur hon verkligen letade upp mig med blicken och tog emot mitt beröm. Hon har samma typ av blick som Haven hade - en blick som verkligen glöder av lust och glädje. Jag älskar verkligen hästar med den blicken och det gjorde mig så otroligt lycklig att se henne sådär när vi va iväg. När vi skulle hem så va Saphira lite väl trött i huvudet så det blev lite kortslutning när vi skulle lasta . Efter en mindre diskussion om hur vida en kan gå bredvid transporten istället för att kliva på den så klev hon ändå på och vi tog oss hem ordentligt. Så nu blir det lite lastträning framöver för damen, men helheten för dagen va såå himla bra. Jag är så nöjd med henne! Min fina fina bäbishäst.
0 Kommentarer
Nu har Saphira varit hos mig i nästan 2 månader och det är dags för hennes första vila. Hon har skött sig helt exemplariskt sedan hon kom och det har varit en fröjd att få arbeta med henne. Hon får utan att tveka högsta betyg och jag vågar nu påstå att hon räknas som inriden. Otroligt stolt över henne! I filmen ovan har jag klippt ihop alla videos jag har på henne från första tillfället hon skulle börja ridas in till sista ridpasset vi gjorde när vi sprang över några bommar. Några få pass i mitten saknas då jag red själv, men det mesta finns faktiskt dokumenterat och det är jag så glad över. Det som visas på filmen är hur jag har valt att rida in henne utifrån mina egna erfarenheter och åsikter. Har alltid sagt att min nästa häst ska ridas in barbacka i grimma och Saphira fick äran att vara den hästen. Skriver inte så mycket mer då det är svårt att skriva ner exakt varje steg, varför jag gör så som jag gör osv då det mesta jag gör är helt och hållet utifrån min egen känsla för hästen. Har ni några funderingar om något får ni jättegärna kommentera och fråga. Jag red lite bommar med honom en dag och han tyckte det va så himla roligt att vi till slut la upp ett litet hinder med sockerbitar. Han studsade fram och kastade sig över det lilla hindret med sån glädje att jag veckan efter bestämde mig för att prova hoppa honom med riktiga hinder. Sagt och gjort. Gick ner i ridhuset och fixade 2 hinder på diagonalerna så vi kunde ligga på en åtta och rulla. Först va bommarna och hinderstöden riktigt läskiga och jag fick jobba honom en stund innan han faktiskt slappnade av och tog sig över bommarna på valfritt sätt. Men så fort det hade släppt så va han superduktig! På filmen ser ni alla språng vi gjorde den kvällen. Jag försökte bara hänga på honom så gott jag kunde när han dundrade iväg och hoppade. Han får hoppa som han vill bara han hoppar och det gjorde han denna kväll med en sån glädje att jag blev alldeles lycklig själv. Det var första gången vi hoppade ett hinder på över 50cm och det var första gången över en liten oxer. Han va så himla himla duktig! Att han dessutom har en otroligt fin hoppteknik när han väl hoppar ordentligt gör ju inte saken sämre. Nu ska vi försöka oss på lite mer hoppning under vintern helt enkelt. Ridpassen på Filip fortsätter och just nu har vi haft fler bra pass än dåliga. I det senaste inlägget jag skrev hade vi ett riktigt bra ridpass. Tanken då va att rida utomhus, men det var för mycket hästar i rörelse så vi gick in i tryggheten. I söndags va det dags för ett nytt försök att rida utomhus på stora ridbanan. Det började bra med en rätt så lugn Filip, men efter ett tag stressade han upp sig väldigt mycket och gick in i sin egna bubbla. För att få honom ur stressen måste han endera lugna ner sig och skritta med huvudet lågt eller lyssna framåt ordentligt och springa av sig det spända. I söndags var det väldigt svårt.. Efter en del om och men galopperade han på ordentligt framåt, men då va han jättetrött istället. Så jag har bara försökt ignorera ridpasset i söndags och tänkte "bättre lycka nästa gång". Däremot hade vi ett riktigt kanonpass i tisdags!! Han vilade i måndags och så bestämde jag mig för att vi skulle ge oss på att rida på utebanan igen på tisdag. Sagt och gjort. Från första stund till sista va han sååå himla duktig! Som ni kan se på filmen nedan va han väldigt avslappnad och ridbar för att vara Filip. En endast gång blev det lite knasigt och han stannade och körde upp ryggen. När han gjorde det denna gång så var det för att han samlade ihop galoppen, tappade bjudningen och därmed satt press på sig själv. Så fort han gör det kommer stressen, så det va helt klart mitt fel att jag inte va snabbare på att korrigera honom framåt. Men en endaste liten grej på ett helt ridpass på utebanan skiter jag fullständigt i - han va helt magisk resten av tiden! Jag konstaterade att vi inte har ridit på utebanan sedan i oktober 2018 på grund av både fysiska och psykiska skador.. Ni förstår ju själva vilken vinst detta är! Filmen nedan är från i tisdags och jag vill som vanligt visa er allt, allt bra och allt mindre bra. Så även den lilla filmsnutten när han stannar och skjuter rygg finns med. Men det fina med att visa det är att det syns hur snabbt han kommer tillbaka till mig igen. Jag är såå nöjd och glad med honom! Så är det äntligen dags att ta upp ridningen ordentligt på guldgossen igen! Nu ser han helt fräsch ut i kroppen sedan han gick omkull för sådär 1,5 månad sedan och han har jobbat fin i allt arbete från marken några veckor. Igår va tanken att prova att rida honom ute på vår stora härliga ridbana, men trots att vi red efter klockan 22 på kvällen så va det full aktivitet på klubben med hästar. Med gassande sol och över 30 grader varmt på dagarna så rider tydligen fler än jag sent på kvällen, haha. Eftersom Filip fortfarande blir lite stressade av andra hästar när jag ska rida honom så gav jag upp tanken att rida på honom ute och tog med honom in i det lugna och trygga ridhuset. Från lite stressad och yr ute till supercool och koncentrerad inne. Jag ser alltid till att ha någon med mig nu när jag rider Filip som kan dokumentera och ifall det skulle hända något, det känns tryggast så efter passet i januari som jag trodde skulle sluta i både skadad häst och människa. Igår kändes det verkligen jätteroligt att rida honom! Han lät mig räta upp mig lite mer över honom och lägga på benen mer än vad jag fått förut. Jag fick lägga på inner skänkel för att få honom att böja på sig i kroppen och komma upp lite på yttertygel och det är första gången i år jag får göra det utan att han sagt emot. Bara det är en vinst! Så igår red vi ett gäng serpentinbågar i trav och galopperade på några stora volter, alltså gjorde vi mer än red rakt fram längs spåret. Tjoho! Filip är väldigt obalanserad och svag i kroppen fortfarande och det märks att han behöver använda huvud/hals för att balanser upp sin kropp ibland. Därför så låter jag honom både höja och sänka huvudet precis så mycket eller lite han vill. Jag erbjudet ett stöd för att hjälpa honom, men jag vill inte att han ska hitta sin balans i mig utan jag vill att han själv ska hitta sin egen balans så han finner styrka i det. Det är lätt gjort att hästarna hittar en falsk balans och ram i sina ryttare och så fort någon släpper ut tyglarna lite så ramlar hästen iväg. Jag vill att hästarna ska jobba med sin egen balans och självbärighet, därför får Filip använda sin kropp hur han vill så länge han gör det för att hitta sin balans. Filmen är från igår och så gott som hela passet är med, jag har inte klippt bort något utan det är precis sådär det ser ut på gott och ont. Planen framåt är att rida ca 2 gånger i veckan på honom. Passen kommer se ut ganska exakt som detta, men de kanske blir lite längre och jag hoppas kunna göra några fler övergångar. I övrigt ska passen hållas väldigt enkla och jag vill att han ska bygga upp både styrka och förtroende långsamt, allt för att försöka hitta en hållbarhet i både kropp och knopp på honom. Igår blev det en härlig tur till havet med hästarna! Varmt med gassande sol, perfekt temperatur i vattnet och väldigt nöjda hästar. Det va med andra ord en magisk kväll!
Som vanligt nu för tiden imponerade Filip på mig. Han va så otroligt cool med att åka transport, komma fram och göras i ordning och sedan att vara i havet. Han va inte ens i närheten att bli orolig eller få panik under hela tiden och det gör mig väldigt glad. Kanske har han äntligen börjat landa i samma tänk som Sherri.. Kanske förstår han äntligen att jag aldrig någonsin skulle utsätta honom för något han inte klarar av eller som är farligt. Misstänker att det kommer bli en hel del vändor till havet med hästarna i sommar! Perfekt träning dessutom för både Sherri och Filip. Önskar ju att jag skulle kunna vattenträna Filip varje vecka i och med hans konstanta rehab. Pelle har hoppat sin första bana!! Jag är så stolt och lycklig över hans utveckling så jag höll på att spricka av glädje efter passet i onsdags när vi hoppade. När ridskolan hade byggt upp en bana med tävlingshinder i onsdags så passade jag på att gå ner med Pelle för att hoppa lite. Jag hade tänkt att vi skulle hoppa varje hinder för sig för att sedan sätta ihop 2-3 hinder till en liten slinga om han kändes bra. Pelle va helt obrydd över att hoppa plankor och grindar så det vara bara att galoppera på och hålla i sig. Det slutade med att han hoppade en liten bana två rundor. Först med endast enkelhinder på cirka 50 cm och sedan la vi upp tre stigsprång och hela banan på mellan 50-65 cm. Han va så himla duktig!! Hittade ett kanonfint framåtläge där han bara ville framåt och över hindren. Kunde inte annat än sitta och le för att han va så duktig och för att det arbetet jag lagt för att få honom trygg i sin uppgift verkligen har lönat sig. Jag vet att om jag bara håller min plan och ger det tid kommer polletten ramla ner till slut för unghästarna och det är precis det som hänt med Pelle nu - polletten har ramlat ner. Han börjar förstå inner och ytter skänkel och han har hittat sin egen balans i alla gångarter på ett väldigt fint vis. Jag är mer än nöjd över honom! På söndag får han äntligen välförtjänt semester och åker iväg på bete. Jag vill även passa på att dela med mig av några delar i livet som jag känner extra tacksamhet över just nu. Livet är bra och jag passar på att njuta av det till fullo. Jag är tacksam över: - Att jag har två fantastiska hästar, Sherri och Filip, och att de båda fortsätter att utvecklas positivt båda två. - Att jag har människor runt mig just nu som verkligen känner mig, finns där när jag behöver dem och gör mig otroligt glad. De gör mig peppade på att fortsätta bli bättre samtidigt som jag njuter av livet. - Att sommaren äntligen har kommit och årets lättsammaste tid är här. Jag älskar hur ljust det är dygnet runt! - Att hästägare ger mig förtroendet att träna och utbilda deras hästar, allt från unghästar som är oinridna till äldre tävlingshästar. Jag älskar att jobba med hästar! Jag och en vän till mig har bestämt att vi ska ta vara på det positiva i livet mer och faktiskt lyfta fram det. Jag har gjort det förut i perioder och det gör verkligen skillnad, jag mår så mycket bättre av det. Så nu ska vi peppa varandra till att tänka mer positivt! Prova ni också vettja! Berätta högt för någon vad ni är tacksam över och stanna upp och njut varje gång det händer något ni blir glada över. Det kan vara allt ifrån det enklaste som att någon ger er en komplimang eller att solen skiner till de lite större grejerna så som att klara en rejäl utmaning eller att ni kanske har fått ett nytt jobb. Det kan verkligen vara vad som helst. Vi behöver mer positivitet i livet! Idag har Hippson.se lagt ut ett reportage om mig och framför allt om Sherri! Min fantastiska ögonsten till ponny förtjänar all uppmärksamhet hon kan få och jag är glad att fler får ta del av vår fina relation. Förra veckan hörde Ida från Hippson.se av sig till mig och berättade att en av tjejerna på redaktionen hade tipsat om mig och Sherri då hon följt oss flera år på sociala medier. Ida ville skriva ett reportage om vår relation tillsammans och hur det har blivit så att jag bara rider Sherri barbacka och bettlöst nu för tiden. Under tiden jag berättade om Sherri och vår resa tillsammans så slår det mig ännu mer hur mycket hon faktiskt har betytt och fortfarande betyder för mig - inte bara att jag lärt mig rida på henne utan hur mycket hon betytt för mig som person. Hon har varit en enormt stor del av min trygga och roliga uppväxt tillsammans med familjen och att hon hjälpt mig att stå upp för mig själv och våga tro på mig själv i alla lägen. Helt ärligt så va jag rätt nära att fälla en tår jag pratade om henne för att hon gör mig så otroligt lycklig och jag är så galet stolt över henne. Ni hittar det fina reportaget här! |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|