Nu har jag haft Sirius hos mig i drygt 2 veckor och i helgen har hans annons för försäljning kommit upp. De två veckorna innan har vi lärt känna varandra, trimmat lite och sedan filmat försäljningsvideos. Så ligger han uppe på Hästnet för försäljning. Jag har tagit på mig att sälja Sirius då hans ägare, en vän till mig, tråkigt nog är sjuk/skadad och därför inte kan rida längre. Är ni nyfikna på Sirius så hittar ni annonsen HÄR, länkar även in filmerna på honom direkt i inlägget. All eventuell kontakt sker via mig. Jag hoppas verkligen att Sirius kommer till någon som letar en bästa vän att träna och kanske tävla med i resten av hans liv. Han är en så otrolig trevlig individ och rolig att rida! Han är en typisk sån häst som jag mer än gärna skulle ha själv. Det blir en spännande tid att hitta den perfekta människan till honom!
0 Kommentarer
De senaste två veckorna har en av mina absoluta favorittränare, Peter Nordlander, varit hemma i Sverige. Han flyttade för många år sedan till USA och jag har sedan dess inte haft möjligheten att träna för honom. Peter är den tränare som jag och Sherri startade vår dressyrkarriär med och den tränare som lärt mig allra mest. Så när jag fick höra att han skulle komma hem en sväng och även passa på att träna några ekipage blev jag jätteglad. Vi hann träna hela tre pass för Peter på Stall Nysäters fina anläggning på Alnö. Såklart var det Filip som fick den äran att träna för Peter. Och oj så bra träningar det blev! Det ser inte mycket ut för världen på film, men känslan som vi fick till stundvis går knappt att beskriva med ord. Det är verkligen en känsla som ger mersmak på framtiden. Alla tre träningarna följde samma mönster - avspänd häst som väntar och ger ett jämnt och accepterande stöd på bettet. Filip fick springa i vad som kändes som snigeltrav och verkligen vänta på mig samtidigt som han skulle acceptera att jag faktiskt kan ändra på saker ibland. Ser jag på filmerna så går det inte alls så långsamt som det kändes... Många gånger blir han upprör när jag rör bettet, ändrar ställning, byter varv osv och börjar yra omkring med huvudet, stannar eller springer fortare. Därför skulle jag hela tiden hitta en takt där han verkligen hann med att röra sig igenom hela kroppen och även hinna ändra på sig när jag bad om det. Det är så jäkla svårt!! Från början skulle jag göra något så enkelt som att trava längs spåret och göra små små halvhalter. Låter ju som ett lätt jobb, men Filip är så enormt känslig att minsta lilla jag inte va tillräckligt i balans, tog för hårt eller inte hade bra timing så sa han ifrån. Halvhalterna va så små att ibland undrade jag om de bara fanns i mitt huvud. Jag hann knappt tänka halvhalt så hade Filip samlat sig ännu lite till. Så svårt, men så fin han kändes! Sista passet vi gjorde så kunde jag byta varv, rida serpentiner, göra halvhalter och rida lösgörande "öppna" längs spåret med bra känsla. Fortfarande enormt mycket att jobba på, men jag hittade rätt i arbetet och Filip accepterade det på ett väldigt bra sätt. En stor skillnad mot för hur det kan vara. Vi skrittade inte så mycket då Filip är duktig på att skritta rätt så länge han inte får ha fri fart. Galoppen däremot går endast att ta i korta intervaller då den fortfarande behöver stärkas en massa. Det märktes att detta jobb i traven gjorde att galoppen blev ännu lite svårare då han behövde jobba ännu mer med kroppen. Men det gör verkligen ingenting, för jag vet att det kommer, speciellt nu när vi fått massa nya verktyg att jobba med. Jag är enormt glad att Peter tog sig tid att träna oss och jag hoppas verkligen att han vill komma tillbaka snart igen. Jag och Filip ska verkligen försöka hålla oss till denna ridning nu och jag ska tjata hål i mitt eget huvud om vilken speedlimit jag har när jag rider. Inte rida för fort i framför allt traven. Tur jag har alla tre dagarna på film som jag kan kolla på om och om igen. Nu är hästar fullt igång igen efter vintervilan och fokuset ligger på att jobba upp konditionen på dem båda. Det blir med andra ord ännu mer ridning och träning ute än tidigare. Sherri är en riktig pärla att ha ute i skogen och längs vägarna, hon har alltid stenkoll och är en väldigt trygg individ både själv och med kompis. Jag litar på henne till 110% i alla situationer som kan uppstå. Filip däremot är fortfarande osäker när vi är ute och därför ser jag alltid till att vi har en trygg kompis med oss ut. Han har svårt att komma till ro - både hoppar omkring och kastar stundvis hysteriskt med huvudet. Trots att han är lite osäker så har han börjat ta för sig mer och mer ute och vill gärna springa först. Han får busa hur mycket han vill så länge han känner sig modig och driver på framåt. Det är lika nyttigt för honom att skritta på långa tyglar rakt fram som att galoppera på i ett högre tempo en längre sträcka. Svårast är det dock att skritta, han vinglar och kastar med huvudet mer då. Men vi jobbar på! Han kommer bli lika duktig på att vara ute längs vägarna och i skogen som Sherri innan det är färdigt. I söndags löshoppade båda hästarna. Det var första gången jag löshoppade Filip sedan han kom till mig och han var så mycket modigare än vad jag hade trott. Tanken va att han skulle få galoppera över lite upphöjda bommar och bara få känna sig duktig, men när han verkligen bjöd in till att hoppa så fick han hoppa ordentligt. Hela 110cm skuttade han över med lätthet! Riktigt roligt att se och jag är så stolt över honom. På fredag nästa vecka är det dags igen och jag hoppas att han redan då känner sig ännu lite modigare. Han behöver inte hoppa högt, vill bara att han ska få känna sig duktig och modig. En väldig rolig nyhet är att vi har en dressyrsadel på gång! Den kommer dröja några veckor till, men vi längtar enormt mycket efter den nu. Nu kommer lite film och tankar från Filips första träningshelg tillsammans med mig. Måste börja med att berömma honom för att han har skött sig så enormt bra. Han har klivit på transporten och åkt utan några större funderingar, något spänd i transporten som gjorde honom lite svettig första dagen, men inte mycket att säga något om. Han kommer lära sig fort att åka. Att hantera honom innan och efter träning, leda, klä på och av och så vidare var inte hellre några som helst problem. Han stod snällt stilla och var med oss hela tiden. Riktigt duktig! På lördagens träning var han lite spänd och pigg. Han fick huvudet lite väl högt upp och trampade mer luft än han gick framåt. Började med att bara rida långa raka linjer längs spåret för att få honom att försöka tänka framåt utan att trampa så mycket luft. Försöka hitta en lugnare takt utan att störa honom allt för mycket. I detta läge är det ingen idé att gå in på volter och böja spår med honom då han tappar både takt och spårning när han svänger med spänning i kroppen. Därför red vi väldigt många varv längs fyrkanten innan vi började smyga i några stora volter. Galoppen blir också svår när han spänner sig, då den blir så enormt stor och han inte riktigt får plats i sin egen kropp. Hela träningen gick ut på att hitta avspänning, takt och balans. Jag försökte att vara med och guida honom utan att störa. Jag hade mer rollen som passagerare än pilot helt enkelt. Allt för att ge honom en så bra upplevelse som möjligt och jag vill verkligen inte pressa honom. Är nöjd över att han skötte sig och inte stressade upp sig mer, hade förväntat mig lite mer stress faktiskt. På lördagen kändes han mycket bättre redan från start! Han bjöd på framåt och tog ett bra och jämnt stöd på båda tyglarna. Han bjöd verkligen in till att jag skulle rida och våga påverka honom, en härlig känsla. Vi började lite samma lika som under lördagen med flera långa raka linjer för att hitta suget framåt för att sedan göra både volter och serpentiner i trav. Efter några serpentiner blev det lite kortslutning i hjärnan för Filip och han började sladda runt på bågarna. Då valde vi att börja galoppera istället för att hitta tillbaka till framåtdrivande läge. Galoppen va även den bättre och jag vågade både sitta lite stilla för att han skulle minska tempot och även rida på honom lite mer framåt. Allt för att börja kunna påverka honom. Han har kommit så pass långt på de veckor jag haft honom att det nu är dags att börja rida mer på honom än bara åka häst. Prova att minska och öka tempot lite i alla gångarter och kräva mer ställning på böjda spår. Det handlar absolut inte om någon som helst samling/ökning än med honom utan bara kunna förändra på honom både framåt och tillbaka. Samlingen och ökningen kommer inte än då han fortfarande är lite för svag för det plus att han sätter under sig så mycket naturligt att jag inte kommer behöva pusha honom mycket för att komma till samling/ökning sedan när styrkan finns. En sak i taget. Jag är helt enkelt väldigt nöjd med honom och är nu ännu lite mer peppad på att fortsätta träna. Något som dock va mindre roligt under helgen var att jag kom fram till att vi verkligen måste byta sadel. Havens sadel ligger bra på honom mot ryggen och ger inga obehagliga tryck. MEN den är lite för trång för Filips enorma bogblad så han skjuter upp och bort sadeln när han kommer till riktigt arbete. Vilket i sin tur gör att jag också skjuts iväg och inte kan sitta rakt över honom, får spjärna emot för att sitta rakt och då får jag istället kramp i ett av benen. Därför har jag nu bestämt att det är dags att hitta en egen sadel till Filip hur mycket jag än älskar Havens Equipe-sadel. Den har varit en dröm att rida i och jag önskar verkligen att Filip hade kunnat ha den. Nu blir det till att prova så mycket sadlar som möjligt och hoppas på att vi kan hitta en som inte ruinerar mig. Måste även sälja min Equipe Glamour, så om någon är sugen på en sån är det bara att hojta. Den har som sagt varit magisk på Haven och jag har suttit som gjuten i den. Till helgen är det dags för mig och FIlip att åka på vår första träningshelg för Jeanna Högberg tillsammans. Det ska bli mycket spännande. Allt är spännande första gången då jag inte vet hur han kommer reagera varken på att åka min transport eller komma till ett nytt ställe med andra hästar. Jag har inga större förväntningar på honom utan hoppas bara att han kommer så pass till ro att vi kan jobba på lite i alla fall.
Under den senaste veckan har vi ridit under lite mer kontrollerade former än vad vi gjort hittills och det har visat gott resultat. Galoppfattningarna och galoppen börjar fungera mycket bättre och det är inte överdrivet mycket hopp och skutt längre. Vi tränar hela tiden på att hitta en bra grundtakt med kontakt fram till bettet. I filmen ovan visar jag ett pass från fredag förra veckan när han va enormt pigg, men ändå lyssnade bra. Han har svårt att hela tiden hålla en bra takt och balans plus att han gärna stoppar in nosen i bringan. Det har dock skett en stor förbättring sedan han kom och jag tror att vinterns träning kommer göra honom väldigt gott. I söndags blev han dessutom helrakad för första gången. Min "nervösa" 4åring sov i drygt 1 timme när jag klippte allt utom benen och ovansidan huvudet. Helt cool med både ljudet och vibrationerna från maskinen. Nu har jag i och för sig en väldigt tyst och bra maskin, men hade ändå trott att han skulle vara lite mer på sin vakt. Sherri blev klippt innan så han fick lite tid på sig att vänja sig vid ljudet då, plus att Sherri stod som stöd utanför boxen och sov med honom under klippningen. Hon är en riktig klippa min ponny som lär mina unghästar att varva ner! Ikväll blir det ett lugnt och väldigt kort pass, på fredag ska vi bara duscha och snygga till oss lite och sedan är det dags för träning lördag-söndag tillsammans med My och Koop. Har längtat efter denna helg länge nu! Jeanna-helgerna är alltid en höjdpunkt! I söndags gjorde jag och Sherri något som var bland det roligaste vi gjort tillsammans på över 11 år.. Vi deltog i en Hubertusjakt! Efter Hästrallyt fick några arrangörer/deltagare blodad tand och fortsatte vidare mot att arrangera en Hubertusjakt. Helt fantastiskt tycker jag! Jag önskar verkligen att det fanns mer aktiviteter för oss ekipage som inte tävlar längre och som inte vill använda oss av den traditionella utrustningen. Jag och Sherri kan sällan vara med på några aktiviteter då det många gånger kräver mer utrustning än bara en grimma och en hjälm, tex sadel eller skyddsväst. Okej, skyddsväst kan jag väl köpa på mig och använda, men sadel är inget som vi kommer använda oss av så mycket mer. Sherri får fula svullnader på ryggen efter användning av sadel hur bra den än ligger eller hur kort tid den än är på hennes rygg, och därför vill jag inte att hon ska behöva ha någon sadel. Hittills i år har vi fått dispens på en Pay'n'Jump att hoppa barbacka, i övrigt har all annan aktivitet som vi försökt vara med på avkrävt sadel. Något jag måste säga är tråkigt... Vi vill gärna vara med och alla som känner oss vet att vi utan problem klarar av allt minst lika bra utan sadel som med sadel, om inte bättre.. Därför har jag varit extra glad när arrangörerna för Hästrallyt och Hubertusjakten välkomnat oss med öppna armar trots att enda utrustningen på oss båda varit grimma och hjälm. Hubertusjakten va ren och skär lycka! Vi startade med en gemensam uppvärmning där vi fick känna lite på varandras puls och vilken position alla trivdes bäst på i ledet. Därefter drog det igång ordentligt. En Master ledde gänget ut i skogen på en mycket härlig runda innehållande massa naturhinder och det gick i ett rasslande tempo. Det var stockar, diken, bank och kilometrar av bra skogsväg. Alla hästarna skötte sig och vi kom tillbaka svettiga, andfådda och lyckliga allihopa. Efter att vi hämtat andan lite var det dags för upploppet, vem skulle bli först fram att ta rävsvansen? Sherri och jag gick all in för att va snabbast. Vi va inte först ut i starten, men kom sakta men säkert ikapp. Sherri var helt med på notorna när jag styrde henne mot insidan av hästen som låg före oss inför sista kurvan, hon la in en växel till och fick den perfekta kurvan. Upp i ledning genom sista kurvan och hela vägen fram till rävsvansen. Jag va lite orolig att jag inte skulle få tag i den från hästryggen men det gick! Vi vann! Hela grejen med Hubertusjakt tycker jag är så enormt rolig! Det är fartfyllt, inte så mycket regler och fyllt av skratt. Det är så enormt befriande och det är precis detta jag älskar med att få göra sånt här med Sherri, känna friheten och släppa kontrollen. Det är precis motsatsen mot för den annars rätt inrutade och kontrollerade träningen/ridningen som sker. Foton av: Stefan Forsberg och mamsen.
Film från första dagens träning. Film från andra dagens träning. Här kommer filmen på Havens allra första vinst! I två veckors tid har jag haft den äran att få rida och träna min så kallade lillasysters häst Salito. En supertrevlig hopphäst på 1,45-nivå som kom från Tyskland för endast 3 månader sedan. Han har ganska lätt för att bära iväg när vi rider, men vi har jobbat med att han ska vara kort och kvick i kroppen samtidigt som kraften kommer från bakbenen och genom ryggen fram till ett mjukt stöd på bettet. Det har verkligen var superroligt att rida honom! En häst som verkligen vill jobba och som är rolig att rida på marken. Har endast galopperat över några små bockar med honom, så fokuset har legat på dressyrarbetet. I söndags lånade jag honom dessutom och tävlade LA:3 på SFRK då jag bestämde mig redan i mitten av veckan att Haven endast skulle gå på lördagen och jag hade betalat för två dagar. På lördagen kämpade vi oss igenom dressyrprogrammet några gånger och på söndagen bar det iväg på tävling. Salitos första dressyrtävling någonsin och han gjorde det så bra! Lite kort i sin form stundvis och ett missförstånd in i andra förvända galoppen, men annars ett bra program. Jag är riktigt nöjd med hans insats och att vi lyckades rida ihop godkända poäng på drygt 61%. I söndags fick äntligen Sherri vara med och busa! Då var det dags för MRF's pay'n'jump och vi fick dispens att rida barbacka till bådas glädje. Sherri trivs inte alls med sadel längre och jag vill inte tvinga henne att använda det om vi absolut inte måste. Att hoppa barbacka är dessutom något vi gjort i väldigt många år tillsammans och sedan augusti 2017 har jag endast ridit med sadel en endaste gång på henne. Vi trivs bäst utan helt enkelt!
Jag valde att hoppa 80cm, en höjd där vi kan leka runt och inte behöver känna några som helst krav. Vi har dessutom inte hoppat många språng alls under hela vintern och vi var bara med för att det är roligt. Sherri blev så himla glad när hon insåg vad vi skulle göra och studsade runt på banan innan startsignal. En mycket lycklig ponny gasade runt banan med öronen spetsade! Och ska jag vara ärlig så va matte minst lika glad, haha. Det värmer verkligen i hjärtat på mig när Sherri är lycklig och i form. Hon är mitt hjärtas häst och jag har svårt att se mitt liv utan henne efter dessa 11 år tillsammans. Jag älskar verkligen att kasta mig upp barbacka i endast grimma på henne och galoppera fort över ängarna, sitta i hennes box på kvällarna när hon står tätt intill och sover med mulen i mitt hår och höra henne gnägga på mig varje dag när jag kommer ner till hagarna. Så i sommar får hon förhoppningsvis följa med på fler små äventyr! |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|