Idag är det exakt 14 år sedan Sherri kom till mig. Jag blir varm i hjärtat och ögonen tårar sig när jag tänker på att vi har spenderat 14 år tillsammans och att vi förhoppningsvis har massor med år kvar tillsammans. Sherri är mitt allt, hon är min familj och hon har alltid varit min stadiga punkt i livet. Jag har henne så otroligt mycket att tacka för och det finns inte ord att beskriva min kärlek till Sherri.
Foton av: Josefine Strömberg och Victoria Mickelsson
0 Kommentarer
I söndags va jag och Saphira iväg på vårt allra första äventyr tillsammans sedan hon kom till mig. Det blev en liten tur i transporten på 30 minuter för att sedan löshoppa för första gången sedan hon kom. Hon klev på transporten efter nån enstaka minut och sedan bar det iväg. Det blåste rätt rejält när vi kom fram till anläggningen där det va mycket liv och rörelse med både bilar, människor och hästar. Trots det så gjorde Saphira inte mer än att hon höjde upp huvudet och lyfte upp svansen rätt upp och tog ett varv runt mig eller Tess som höll henne, men ingen panik eller att hon skulle dra iväg med oss. Duktig tjej! Väl i ridhuset så hade hon väldigt svårt för att stå still och bara ville göra något, så jag fick släppa henne ganska fort så hon fick springa av sig. När hon sedan fick vänta på att vi skulle lägga upp hindren så passade hon på att rulla sig på båda sidorna.... Lilla skitungen! Men skönt ändå att hon är så pass trygg i sig själv att hon vågade rulla sig. När hon sedan skulle hoppa så märktes det att det inte va första gången hon löshoppade, hon har hoppat någon gång nere i Skåne också i höstas. När hon kom fel så rättade hon sig bra och hon va hela tiden modig och vågade fullfölja alla språng. Blev väldigt glad när jag såg henne hoppa och kan inte mer än att längta tills jag får sitta på henne rygg och hoppa i framtiden. Det allra häftigaste under dagen va ändå kontakten jag kände med Saphira. Mellan varje språng hon tog fick hon stanna på långsidan och jag berömde henne högt med rösten en bit ifrån henne. Varje gång jag berömde henne så såg jag hur hon verkligen letade upp mig med blicken och tog emot mitt beröm. Hon har samma typ av blick som Haven hade - en blick som verkligen glöder av lust och glädje. Jag älskar verkligen hästar med den blicken och det gjorde mig så otroligt lycklig att se henne sådär när vi va iväg. När vi skulle hem så va Saphira lite väl trött i huvudet så det blev lite kortslutning när vi skulle lasta . Efter en mindre diskussion om hur vida en kan gå bredvid transporten istället för att kliva på den så klev hon ändå på och vi tog oss hem ordentligt. Så nu blir det lite lastträning framöver för damen, men helheten för dagen va såå himla bra. Jag är så nöjd med henne! Min fina fina bäbishäst. Nu har Saphira varit hos mig i nästan 2 månader och det är dags för hennes första vila. Hon har skött sig helt exemplariskt sedan hon kom och det har varit en fröjd att få arbeta med henne. Hon får utan att tveka högsta betyg och jag vågar nu påstå att hon räknas som inriden. Otroligt stolt över henne! I filmen ovan har jag klippt ihop alla videos jag har på henne från första tillfället hon skulle börja ridas in till sista ridpasset vi gjorde när vi sprang över några bommar. Några få pass i mitten saknas då jag red själv, men det mesta finns faktiskt dokumenterat och det är jag så glad över. Det som visas på filmen är hur jag har valt att rida in henne utifrån mina egna erfarenheter och åsikter. Har alltid sagt att min nästa häst ska ridas in barbacka i grimma och Saphira fick äran att vara den hästen. Skriver inte så mycket mer då det är svårt att skriva ner exakt varje steg, varför jag gör så som jag gör osv då det mesta jag gör är helt och hållet utifrån min egen känsla för hästen. Har ni några funderingar om något får ni jättegärna kommentera och fråga. |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|