Filip blev inte bättre efter tandläkarbesöket... Efter att ha ridit honom i måndags och verkligen känt att jag inte vill sitta på honom mer innan saker och ting är bättre så tog jag beslutet att ringa till kliniken och boka ett besök. Något måste helt enkelt vara fel då inte ens trav på långa tyglar ute längs vägen fungerar. Känslan var att något inte riktigt stämmer baktill, förmodligen på höger sidan, men jag kunde inte gissa mig till något specifikt.
Sagt och gjort, redan på onsdagen fick vi komma in för utredning. Vi gick igenom röntgenplåtar, sprang med honom på rakt och böjt spår, han fick göra ett ordentligt böjprov där de böjde både högt och lågt, han fick springa med rörelsedetektorer för att verkligen utesluta rörelsestörningar, jag red honom för att verkligen påvisa vad som uppstår i ridningen och sedan avslutades det med att kolla med ultraljud i bakknän, si-led, kors osv. Han skötte sig exemplariskt och det fanns inte mycket att säga någonting om. Både min och veterinärens känsla om att det satt höger bak stämde. Det enda vi kunde hitta för dagen var en försvagning i höger bakknä, vilket har lett till att det blivit en inflammation med tillhörande vätskefyllnad. Mest vätska i höger knä men även lite vätska på vänster sida. Med tanke på att det finns en försvagning i knät och att han har stor gång med väldigt mycket påskjut så har det blivit för mycket. Knäna är nu behandlade och vi ska tillbaka på återbesök om 4 veckor. Så nu håller jag alla tummar och tår för att det är detta som spökar för min lilla grabb. Om han är bättre om 4 veckor så är det massor med rehab och stärkande övningar som gäller framöver - allt för att stärka upp det försvagade området och få honom fullt fungerande. För jag tror verkligen att han kan fungera på alla plan, både fysiskt och psykiskt. Veterinären va också positiv och tyckte inte det var några som helst konstigheter och det känns ju såklart lite bättre. Efter Havens tragiska bortgång i höstas så ska jag vara ärlig och säga att detta besök gav mig kalla kårar. Kvällen innan hade jag sån ångest att det var inte klokt. Allt jag kunde tänka var att Filip inte får gå samma öde som Haven till möta, då skulle jag inte stå ut. Jag hade mardrömmar de få timmar jag sov och drömde att allt gick fel. Så tack och lov för att det ändå gick bättre än alla förväntningar. Något väldigt positivt och kul med besöket var att vi fick massor med beröm från veterinären om vilket fint band vi har mellan varandra, jag och Filip. Det är tydligen få ekipage som kommer in och har den tysta och minimala kommunikationen vi har, speciellt vid longeringen. Det värmde i hjärtat då jag hela tiden jobbar med Filip för att få den kommunikationen och den tilliten. Fortsättning följer...
0 Kommentarer
Den 29 mars hade jag och Sherri 12års-jubileum! För 12år sedan klev denna oroligt vackra individ av lastbilen hemma på gården hos mamma och pappa och blev direkt den viktigaste delen i mitt liv.
Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om min fantastiska och helt magiska ponnyhäst, men ord räcker inte riktigt till. För varje dag som går älskar jag henne bara mer och hon är verkligen min själsfrände. 12 år är en lång tid, men jag hoppas vi har fler härliga år framför oss, fler äventyr tillsammans. Allt som betyder något med Sherri är att hon får vara frisk och lycklig. Jag bjuder på några tillbakablickar på våra år tillsammans. (klicka på bilderna för att se dem i full storlek) Det märks att liten håller på att bli stor nu. Filip växer för fullt både i kroppen och huvudet. Han blir bättre och bättre för varje vecka som går i hanteringen och han blir coolare i vissa delar i ridningen. Dock började jag märka för sådär 1-2 veckor sedan att han kastade mer och mer med huvudet och kände sig besvärad av något. Jag har låtit det ta tid då jag inte varit säker på vad som utlöst denna reaktion. Jag vet att det är nya tänder på gång i denna ålder för hästarna och jag har haft lite koll på hans mun så gott det går. I måndags så va han ännu mer besvärad och både jag och My kunde fort konstatera att han inte alls var sig själv. Så vi red hem och jag försökte kolla tänderna på honom igen, och mycket riktigt så var det dags för att tappa lite tänder. En mjölktand ville inte alls lossna trots att den nya tanden redan kommit och på morgonen dagen efter va han märkbart irriterad i munnen. Då bestämde jag mig för att ringa och boka tid så fort som möjligt för att han skulle få hjälp av en tandläkare. Samma dag, alltså igår, fick vi komma in till kliniken. Filip fick hjälp att dra ut två av de tänder som satt lösa, så nu är det endast en tand kvar för honom att tappa. Den satt fortfarande för hårt, men borde börja lossna inom de närmaste veckorna. Bad om att få honom ordentligt kollad i munnen eftersom jag inte vet när han blev kollad senast eller vad som är gjort sedan innan. Fort kunde vi konstatera att det inte finns några vargtänder kvar och att munnen i allmänt såg väldigt fin ut. Inga sår eller bettrelaterade skador, vilket är väldigt skönt att höra. En av tänderna på höger sida en bit in var lite för hög på insidan och hade nått upp i tandköttet på honom, så där fanns en liten rodnad/svullnad som förmodligen har skapat irritation. Så den tanden slipades ner lite försiktigt och så ska vi göra ett återbesök under sommaren för att se så det inte kommit tillbaka. Nu håller jag tummarna för att det var detta som störde honom och att han blir sitt vanliga jag igen så snart han läkt ihop i munnen ordentligt igen. Vi ska fortsätta att variera mellan det raka bettet med fasta ringar och det tredelade Sprengerbettet, samt att jag ska försöka hitta ett bettlöst alternativ till honom. Ska faktiskt prova att rida honom med Sherris rid-grimma. Han är så pass känslig att jag har svårt att tro att det inte ska fungera. Såklart kommer det inte vara perfekt från början då kommunikationen blir lite annan, men det kommer hjälpa oss i längden. Avslutar med en superglad nyhet - Vår sadel har äntligen kommit!! Nu håller jag alla tummar och tår för att Filip kommer trivas med den och att vi kommer kunna slita på den i mååånga år tillsammans. Kanske är det nu när tänder är fixade och sadeln har kommit som vi äntligen kan börja träna mot att försöka komma ut på tävlingsbanan tillsammans i år. Jag hoppas det. Filip är så enormt fint att jag verkligen vill visa upp honom för omvärlden. Jag hoppas att han vill vara min danspartner på tävlingsbanan. |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|