Filip blev inte bättre efter tandläkarbesöket... Efter att ha ridit honom i måndags och verkligen känt att jag inte vill sitta på honom mer innan saker och ting är bättre så tog jag beslutet att ringa till kliniken och boka ett besök. Något måste helt enkelt vara fel då inte ens trav på långa tyglar ute längs vägen fungerar. Känslan var att något inte riktigt stämmer baktill, förmodligen på höger sidan, men jag kunde inte gissa mig till något specifikt.
Sagt och gjort, redan på onsdagen fick vi komma in för utredning. Vi gick igenom röntgenplåtar, sprang med honom på rakt och böjt spår, han fick göra ett ordentligt böjprov där de böjde både högt och lågt, han fick springa med rörelsedetektorer för att verkligen utesluta rörelsestörningar, jag red honom för att verkligen påvisa vad som uppstår i ridningen och sedan avslutades det med att kolla med ultraljud i bakknän, si-led, kors osv. Han skötte sig exemplariskt och det fanns inte mycket att säga någonting om. Både min och veterinärens känsla om att det satt höger bak stämde. Det enda vi kunde hitta för dagen var en försvagning i höger bakknä, vilket har lett till att det blivit en inflammation med tillhörande vätskefyllnad. Mest vätska i höger knä men även lite vätska på vänster sida. Med tanke på att det finns en försvagning i knät och att han har stor gång med väldigt mycket påskjut så har det blivit för mycket. Knäna är nu behandlade och vi ska tillbaka på återbesök om 4 veckor. Så nu håller jag alla tummar och tår för att det är detta som spökar för min lilla grabb. Om han är bättre om 4 veckor så är det massor med rehab och stärkande övningar som gäller framöver - allt för att stärka upp det försvagade området och få honom fullt fungerande. För jag tror verkligen att han kan fungera på alla plan, både fysiskt och psykiskt. Veterinären va också positiv och tyckte inte det var några som helst konstigheter och det känns ju såklart lite bättre. Efter Havens tragiska bortgång i höstas så ska jag vara ärlig och säga att detta besök gav mig kalla kårar. Kvällen innan hade jag sån ångest att det var inte klokt. Allt jag kunde tänka var att Filip inte får gå samma öde som Haven till möta, då skulle jag inte stå ut. Jag hade mardrömmar de få timmar jag sov och drömde att allt gick fel. Så tack och lov för att det ändå gick bättre än alla förväntningar. Något väldigt positivt och kul med besöket var att vi fick massor med beröm från veterinären om vilket fint band vi har mellan varandra, jag och Filip. Det är tydligen få ekipage som kommer in och har den tysta och minimala kommunikationen vi har, speciellt vid longeringen. Det värmde i hjärtat då jag hela tiden jobbar med Filip för att få den kommunikationen och den tilliten. Fortsättning följer...
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|