Fotograf: Maria Tegenfeldt @mariategenfeldt Lördag den 3e oktober var Filip med i sitt första hästrally någonsin, nämligen Attmars Hästrally!
Sherri har varit med alla år som Attmars Hästrally har varit, men i år va det även Filips tur att vara med. Red först ett varv på Sherri och sedan ett varv på Filip. Hästrallyt går ut på att rida en längre sträcka, denna gång 1,8 mil, och utföra olika stationer längs vägen för att samla poäng. Sedan arrangerar såklart varje arrangör det lite olika, men grundprincipen är att rida en längre sträcka och utföra stationer längs vägen till häst. Årets tema på Attmars Hästrally var Rosabandet, en hyllning till en hästkvinna som gått bort i cancer, så såklart klädde vi upp oss i rosa färger. Det var upp mot 50 starter i lördags och vi hade otroligt tur med vädret, det blev verkligen en kanondag. Eftersom FIlip har varit så otroligt cool senaste tiden så bestämde jag mig i sista stund att anmäla honom till hästrallyt. Vi red tillsammans med familjen Magnusson och deras två rutinerade och coola hästar, så Filip skulle få bra stöd. När han väl kom på plats så va han så otroligt cool trots att han mötte Sherri som redan gjort sitt rally och det var massor med människor och hästar på för honom ett okänt ställe. Han stod stilla när vi fixade honom och sedan va det inga som helst problem att sitta upp och rida ifrån Sherri för att komma till start. Bara där va jag imponerad av honom! Trodde absolut han skulle protestera när Sherri skrek efter honom, men icket. Men pigga glada öron skrittade han iväg ut på rally tillsammans med sina nyfunna hästkompisar. Första sträckan gick kanonbra och han höll sig lugn och glad. Sedan blev det struligt en stund på mitten av rallyt där han stressade upp sig för att några hästar i gruppen innan galopperade ifrån oss och han fick stresspåslag vid en station där det låg en presenning på marken. Så han spände sig och började lätta i framdelen och visste inte riktigt vart han skulle ta vägen, det var precis som att han va förtvivlad över att bli lämnad trots att han inte blivit det. Han höll på så en stund ute i skogen och till slut var enda sättet att lösa det på att verkligen trava på honom framåt och kräva att han tänkte framåt istället för uppåt/bakåt. Det löste sig bra och sista biten kunde han åter igen slappna av och ta sig säkert in i mål. Väl i mål stod alla hästar och människor och väntade på oss för att det skulle bli prisutdelning efter att alla kommit i mål, vi va sist ut och sist in i mål. Filip höll sig helt lugn trots applåder och mycket rörelse ända tills jag klev av och en gammal stallkompis gnäggade på honom, men sedan gick vi bort till transporten och då lugnande han ser sig direkt. När han var ombytt och klar så gick vi tillbaka till människorna och hästarna för prisutdelning och då va han lugn och cool hela tiden trots högtalare, applåder osv. Jag är riktigt stolt över honom att han klarade av hela dagen så otroligt bra och att han kunde varva ner trots att han stundvis blev stressad. Stora framsteg! Måste även hylla och tacka Tess som alltid ställer upp på våra äventyr. Hon skjutsade både Sherri och Filip fram och tillbaka mellan stallet och rallyt under dagen så de slapp vänta på varandra i transporten. Så guld värt! Både jag och hästarna litar på henne till 100% så det är en stor trygghet att ha henne med. <3
0 Kommentarer
Jag red lite bommar med honom en dag och han tyckte det va så himla roligt att vi till slut la upp ett litet hinder med sockerbitar. Han studsade fram och kastade sig över det lilla hindret med sån glädje att jag veckan efter bestämde mig för att prova hoppa honom med riktiga hinder. Sagt och gjort. Gick ner i ridhuset och fixade 2 hinder på diagonalerna så vi kunde ligga på en åtta och rulla. Först va bommarna och hinderstöden riktigt läskiga och jag fick jobba honom en stund innan han faktiskt slappnade av och tog sig över bommarna på valfritt sätt. Men så fort det hade släppt så va han superduktig! På filmen ser ni alla språng vi gjorde den kvällen. Jag försökte bara hänga på honom så gott jag kunde när han dundrade iväg och hoppade. Han får hoppa som han vill bara han hoppar och det gjorde han denna kväll med en sån glädje att jag blev alldeles lycklig själv. Det var första gången vi hoppade ett hinder på över 50cm och det var första gången över en liten oxer. Han va så himla himla duktig! Att han dessutom har en otroligt fin hoppteknik när han väl hoppar ordentligt gör ju inte saken sämre. Nu ska vi försöka oss på lite mer hoppning under vintern helt enkelt. |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|