Då Haven blir överdrivet exalterad när hon går i ridhus tillsammans med flera andra hästar så har jag bestämt mig för att försöka vara med och hoppträna i grupp när möjligheten ges hemma i vårt ridhus i Matfors. Så igår va det dags för hoppträning.
Haven blev allt annat än rolig att rida på.. Från första steg började hon stegra, hoppa, bocka, skutta, vända, sparka och allt vad en häst som är överdrivet exalterad kan hitta på. Jag hade fullt på att få henne att gå dit jag ville och när hon till slut hade stegrat så högt att jag trodde vi skulle gå över så bad jag mamma hämta gramanen. Med gramanen på kan jag hindra henne från att resa sig och därmed blir det en säkerhetsåtgärd för alla inblandade. Efter en hel del övertygande och försök till vettig ridning gav hon med sig lite och busade sedan mest på hinder. Det ni ser på filmen ovan är från att jag satt på henne gramanen och ni kan även då se att hon försöker busa och hitta på massa tok. Gånger som dessa är jag glad att jag både kan lita på mina instinkter och min balans. Jag vet att jag är snabb på att reagera när det händer något och jag är aldrig orolig att jag ska ramla av, vilket gör att jag kan ta tag i problemet istället för att undvika det. Detta är ett typiskt sånt problem som jag måste jobba oss igenom då jag vet att det annars kommer bli ett problem på tävlingarna framöver. Även om jag misstycker Havens beteende väldigt mycket, så gör det mig ändå glad att hon har den där glöden inom sig som jag letade efter när jag köpte häst. Det må låta väldigt konstigt, men jag vet att jag en vacker dag kommer kunna hantera och reglera den där energin och glöden hon har för att utföra fantastiska rörelser på dressyrbanan.
0 Kommentarer
Det blev en blodig första start på säsongen för mig och Haven, även om det låter mer allvarligt än vad det va. Haven va överdrivet exalterad över att komma iväg och va fortsatt ruskigt pigg när jag väl kom upp på hennes rygg och skulle börja rida fram. Skrittade lite ute först för att inte ge oss in i ett trångt ridhus på en gång med tanke på att Haven gärna hittar på en del hyss när kombinationen mycket pigg och många hästar uppstår.
Under framridningen kändes hon riktigt fin om än med något dålig koncentrationsförmåga till och från, vilket resulterar i att hon busade till det några gånger. I övrigt skötte hon sig bra och det var verkligen en fröjd att rida på henne! Full med energi, lydig, uppe och framme och en väldigt trevlig känsla i handen. Det kunde verkligen blivit en kanonstart med den känslan, men tyvärr måste hon ha bitit sig i läppen precis när vi gick in på tävlingsbanan.. Efter bara en liten bit in i travprogrammet hade blodet blandats med skummet och det såg inte alls roligt ut, domarn blåste och vi gick ut. Väl ute igen hann Haven tugga och smaska så blodet va så gott som borta när överdomaren kom och kollade till oss. En sån liten grej som försvinner på en gång, men som gör att tävlingsdagen är över. Trist är det, men jag tycker det är alldeles rätt av domarna att blåsa. Det skulle kunna vara något annat som faktiskt skadar hästen och det ska vara nolltolerans mot blod utan att tveka. Haven har haft en tendens förut att bita sig i läppen när hon har blivit lite yr och börjat dra i bettet. Dock har det endast hänt en gång senaste halvåret och det var precis i samband med att vi fick dra ut en tand på henne. Så jag hade inte ens en tanke på att det skulle kunna hända, men så blev det. Ingenting att göra åt och inget att bli besviken över då hon inte kan rå för det. Jag är glad att hon kändes så enormt fin på framridningen och att vi fick komma ut och träna på att vara på tävling. Det händer även världseliten ibland att deras hästar har bitit sig, så vi kommer igen. Nu väntar vi med spänning på nya sadeln och sedan är nästa start i början av april. |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|