Presentation
Lina Wikberg
|
Jag heter Lina Wikberg och har i hela mitt liv varit en riktig hästnörd. Mitt liv handlar på ett eller annat vis alltid om min kärlek till dessa fantastiska djur. Just nu bor jag och mina två hästar en bit utanför Sundsvall.
|
Ponnyhästen Sheridan's - 2002Detta är min fantastiska ponnyhäst Sherri! Hon har varit i mina ägor sedan mars 2007. Hon var drömmen om att få rida de riktiga höga klasserna i hoppning som ponnyryttare. Så blev inte fallet då vi har haft en lång och ojämn resa tillsammans. Hon har okänd stam och är importerad från Irland med en bakgrund som vi inte ens vill veta av, hon har inte haft det lätt. Tillsammans har vi gått genom eld tillsammans och skapat ett band som inte går att sätta ord på. Hon blev inte den SM-ponny jag önskade, men hon har lärt mig så enormt mycket. Hade det inte varit för Sherri hade jag inte varit där jag är idag, hon har verkligen lärt mig att känna häst och att lyssna på min magkänsla.
De första åren jag ägde Sherri tävlade vi som ett ponnyekipage i hoppning. När min ålder för att tävla ponny började ta slut, så kom vi till en tid då jag inte visste riktigt vad jag skulle göra, att sälja min bästa vän var aldrig ett alternativ och därför blev hon kvar. Idag är jag enormt glad att jag valde att ha kvar min pärla! Hon har ett enormt hjärta och ett fantastiskt psyke. Året 2013 sadlade vi dessutom om från ponnyekipage till storhästekipage i både hoppning och dressyr. Hon är startad i MSV C på 67% och MSV B på godkända procent samt 1 meter i hoppning med flertalet placeringar.
Efter att hennes rygg började krångla mer och mer under 2017/2018 så har jag nu valt att pensionera henne helt från tävlandet. Hon har alltid haft en ömtålig rygg och under det sista året som vi tävlade började hon att få ont av för hårt arbete. Så nu lever hon som lycklig pensionär och rids endast barbacka, vilket är vad hon föredrar - barbacka i grimma. Hon är fortfarande i full kondition, men det blir mest galopp ute i skogen och lite andra roliga äventyr. Vår favoritsyssla är att åka till havet och bada på somrarna och galoppera i snön på vintrarna! Utöver det är vi med i hästrallyn, hubertusjakter, utmaningar online osv. Sherri älskar att vara med och arbeta på sina villkor fortfarande och det kommer hon få göra så länge hon vill. Efter så många år på tävlingsbanan med mig är hon värd allt gott i livet som pensionär, att få bestämma själv och bara vara lycklig. Sherri är mitt allt, min själsfrände och andra halva. Hon är min pärla. |
|
Stallerhult Saphira, 2018 Stallerhult Saphira, SWB-sto född 2018.
Uppfödare: Stallerhults Gård, Karolina Cappelli Lindholm e. Van Vivaldi - u. Seraphine - ue. Gribaldi Jag köpte Saphira av hennes uppfödare den 13 januari 2021 med skräckblandad förtjusning. Hon beskrevs som en supersöt och välstammad tjej men med ett himla humör... Hon hade bitits, sparkats, sprungit över folk och varit allmänt ovillig mest hela hennes liv. När hon kom förväntade jag mig fullständigt kaos, men redan vid första anblick när hon klev av den stora lastbilen så visste jag att det skulle bli bra. Hon har inte visat några tendenser alls till att vara ett litet monster, utan snarare tvärt om att hon hela tiden vill vara med och vill ha all uppmärksamhet hela tiden. Inridningen har gått helt smärtfritt under våren och nu hoppas vi på många långa år tillsammans - jag och min lilla svarta ädelsten. |
|
Till minne av guldgossen Filip F ❤
|
Filip F, 2014 - 2020.Filip F, SWB-valack född 2014.
Uppfödare: Eva Gudmundsson e. Zaladin MI - u. Florencia - ue. Florencio I Flera gånger har jag försökt skriva detta inlägg som är till minne av min älskade guldgosse Filip, men hjärtat gör så ont och sorgen över både Haven och Filip sköljer över mig varje gång. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Att Filip kom till mig för att jag ville rädda honom tror jag ingen har missat. Denna otroligt söta, rädda och introverta lilla fux-valack med ett hjärta av guld och gångarter jag bara kunnat drömma om. Han va allt jag inte skulle ha, men jag kunde inte förmå mig att låta honom hamna hos någon annan med risken att han skulle bli ännu mer missförstådd. Drygt 2 år fick vi tillsammans innan Filips kroppsliga problem blev för stora och det märktes både fysiskt och psykiskt. Men när dessa 2 år hade gått så förstod vi varandra, vi hade båda lärt oss att läsa av varandra och många gånger kunde jag prata ett så tyst språk med Filip att ingen annan kunde uppfatta vad jag ville honom och han svarade med sån entusiasm. Filip var klok, otroligt klok, men hade svårt att lita på människor efter att ha blivit knäckt som yngre. Att han vågade lita på mig var det vackraste han hade kunnat ge mig, bandet mellan häst och människa är något av det finaste som finns. Jag kommer alltid minnas Filip som den sköraste av själar jag någonsin mött, men samtidigt så vacker. Jag kommer minnas när han hade lärt sig lita på mig hur han tyckte sin mula hårt emot mig för att få stöd i situationer han tyckte va jobbiga. Jag kommer minnas att han gav allt han hade för min skull, att han gav mig glimtar av magi trots att hans kropp motarbetade honom i varje steg. Jag kommer minnas honom med så mycket kärlek. Filip har lärt mig så otroligt mycket. Tack vare honom har jag blivit ännu mer uppmärksam som hästägare, lärt mig använda min mentala kraft och mina känslor på en helt ny nivå när jag jobbar med hästar och han har gjort mig till en ännu mer balanserad och känslig ryttare. Som varje häst jag möter i livet har jag dem alla så enormt mycket att tacka för, att för varje häst jag lär känna och möta upptäcker jag en ny eller djupare sida av mig själv. Trots att dessa 2 år med Filip mest bestått av motgångar så har det hela tiden varit värt det. Längs vägen har det funnits mening, det har funnit stunder jag har varit lyckligare än jag någonsin varit, det finns lärdom jag aldrig hade lärt mig om det inte vore för honom och jag ångrar inte en sekund att jag gav honom två sista bra år i livet innan han fick somna in. Jag älskar dig för evigt min vackra Guldgosse. |
Till minne av min fantastiska Sörgårds Haven ❤
|
Sörgårds Haven, 2013 - 2018.Sörgårds Haven, SWB-sto, från 2013 till 2018.
Uppfödare: Tove Göransson - Bjästa, Örnsköldsvik e. Hampton - ue. D Day. I juni 2017 visades Haven på Unghästtest för 4åringar och mottog ett hoppdiplom och klass 1 som gångartshäst med följande poäng: Skritt: 7,5 -Trav: 7 - Galopp: 8 - Temperament: 8 Typ: 8 - 8 - 8 Hoppning: 7,5 - Temperament: 9 Den 13 september 2016 blev Haven min alldeles egna första storhäst! Hon hade en fantastisk personlighet och ville vara med överallt och i allt. Hon var enormt vaken och hade energi i överflöd samtidigt som hon tiggde att bli gosad på hela tiden, vilket jag älskade. Drömmen med Haven var att utbilda henne till svår dressyr och jag trodde verkligen att vi skulle komma dit. Hon var fantastisk att jobb med och jag älskade varje ridtur på henne. Tyvärr började hon under våren 2018 att påvisa ett mycket besvärat beteende vid ridning, hon stegrade och var allmänt ovillig. Det kom och gick i perioder och vi hittade inget bakomliggande fel till det. Efter henne sommarvila var det värre än någonsin och beslutet togs att vi skulle utreda henne en gång för alla och körde henne söder ut till en klinik och veterinär jag bara hört gott om. På plats visade det sig att båda hennes framhovar hade förändringar i skelettet. Vi behandlade och gav henne chansen att bli bättre, men efter behandling var hon ännu sämre och det konstaterades att hon både hade problem med skelett och mjukdelar i båda framhovarna. Vad exakt det var kommer jag inte gå in på, men efter en hel del övervägande med veterinärer och kunniga människor så kunde vi inte göra mer för henne. Sorgen är enorm efter denna fantastiska häst, individ och bästa vän. Jag kommer sakna henne varje dag och hylla henne för allt hon var och allt hon lärde mig. Livet är orättvist och jag kommer aldrig förstå varför Haven var tvungen att lämna jordelivet. All min kärlek till henne. |