Flera gånger har jag försökt skriva detta inlägg som är till minne av min älskade guldgosse Filip, men hjärtat gör så ont och sorgen över både Haven och Filip sköljer över mig varje gång. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Att Filip kom till mig för att jag ville rädda honom tror jag ingen har missat. Denna otroligt söta, rädda och introverta lilla fux-valack med ett hjärta av guld och gångarter jag bara kunnat drömma om. Han va allt jag inte skulle ha, men jag kunde inte förmå mig att låta honom hamna hos någon annan med risken att han skulle bli ännu mer missförstådd. Drygt 2 år fick vi tillsammans innan Filips kroppsliga problem blev för stora och det märktes både fysiskt och psykiskt. Men när dessa 2 år hade gått så förstod vi varandra, vi hade båda lärt oss att läsa av varandra och många gånger kunde jag prata ett så tyst språk med Filip att ingen annan kunde uppfatta vad jag ville honom och han svarade med sån entusiasm. Filip var klok, otroligt klok, men hade svårt att lita på människor efter att ha blivit knäckt som yngre. Att han vågade lita på mig var det vackraste han hade kunnat ge mig, bandet mellan häst och människa är något av det finaste som finns. Jag kommer alltid minnas Filip som den sköraste av själar jag någonsin mött, men samtidigt så vacker. Jag kommer minnas när han hade lärt sig lita på mig hur han tyckte sin mula hårt emot mig för att få stöd i situationer han tyckte va jobbiga. Jag kommer minnas att han gav allt han hade för min skull, att han gav mig glimtar av magi trots att hans kropp motarbetade honom i varje steg. Jag kommer minnas honom med så mycket kärlek. Filip har lärt mig så otroligt mycket. Tack vare honom har jag blivit ännu mer uppmärksam som hästägare, lärt mig använda min mentala kraft och mina känslor på en helt ny nivå när jag jobbar med hästar och han har gjort mig till en ännu mer balanserad och känslig ryttare. Som varje häst jag möter i livet har jag dem alla så enormt mycket att tacka för, att för varje häst jag lär känna och möta upptäcker jag en ny eller djupare sida av mig själv. Trots att dessa 2 år med Filip mest bestått av motgångar så har det hela tiden varit värt det. Längs vägen har det funnits mening, det har funnit stunder jag har varit lyckligare än jag någonsin varit, det finns lärdom jag aldrig hade lärt mig om det inte vore för honom och jag ångrar inte en sekund att jag gav honom två sista bra år i livet innan han fick somna in. Jag älskar dig för evigt min vackra Guldgosse . Fotograf till dessa fantastiska bilder är vår bästa Clara - Fotograf ACE
Klicka på bilderna för att se dem i större format.
0 Kommentarer
|
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|