Återbesöket närmar sig med stormsteg och nu på torsdag är det dags att åka söderut. Det ska bli skönt att få ett svar, samtidigt som jag blir mer och mer säker på att det inte kommer bli det svar jag vill ha. Det känns väldigt tungt i hjärtat och jag försöker ta vara på de stunder vi har tillsammans. Haven bjuder alltid in till att gosa och ger så enormt mycket kärlek, hon står gärna i flera timmar och gosar. En sen kväll förra veckan förevigade en av mina vänner Havens kärlek.
0 Kommentarer
Film från första dagens träning. Film från andra dagens träning. I helgen har Jeanna Högberg varit hos oss och hållit träningar. En förtvivlad känsla uppstod när jag insåg att Haven inte kommer kunna vara med och träna. Men då träningen redan var betalad bestämde jag mig för att fråga en vän till mig om jag fick låna hennes unghäst under helgens träningar. Så under helgen har jag tränat två pass tillsammans med Zoun'd of C.G, även kallad Henning. Henning är precis som Haven 5 år gammal och är en av de hästar som jag har varit med och ridit in så jag känner honom sedan flera år tillbaka och har alltid tyckt om honom.
Träningarna har gått superbra och jag är väldigt nöjd! Efter ett längre sommaruppehåll är han tillbaka till arbete igen, så vi har jobbat igång ordentligt med mycket tempoväxlingar för att hjälpa honom att komma igenom kroppen ordentligt. Andra dagen kändes det att vi fått honom mjuk och framme, vilket gjorde att han bjöd på fint genom ryggen och började röra sig med mer bogfrihet. Den riktigt härlig känsla! Det har verkligen varit ett skönt avbrott i Havens "sjukdom" att få rida och träna ordentligt. Att få tänka på något annat och få känna den där härliga känslan av när allt stämmer mellan häst och ryttare. Träningarna för Jeanna har verkligen blivit en höjdpunkt för mig och att missa en träning kändes inte aktuellt trots att Haven inte kunde vara med. Det gav energi till att fortsätta och ett hopp om framtid på ett eller annat vis. Bjussar på en till fin bild på Henning från ett av passen vi gjorde tillsammans innan träningshelgen. Att Haven har strulat en del under vintern och våren tror jag det är få som känner oss som har missat. Trots detta har vi verkligen kommit framåt i träningen och på tävlingarna har hon briljerat. Men efter hennes sommarvila kom vi till en vändplats, det gick inte mer. Någonting förutom de småsaker vi hittat förut måste vara fel, klart och tydligt gallskriker hon nu på mig att smärtan blivit olidlig. Jag har ridit henne ett fåtal gång under dessa tre veckor utan att få någon känsla för vad som varit fel, något jag annars brukar va duktig på när det gäller mina egna hästar som jag kan utan och innan - att sätta fingret på vad som är fel. Känslan uteblev och hjärnan har kokat över av tankar och funderingar. Jag bokade en tid hos en av de bästa veterinär jag vet och i tisdags natt satt jag och My oss i bilen och körde 40 mil med Haven inför vår bokade tid igår. Dagen på kliniken blev lång efter en natt med 4 timmar av dålig sömn i baksätet på bilen utanför kliniken. Haven va helt uppskruvad och for omkring som en tok när vi tog ut henne. För att hon ens skulle kunna undersökas ordentligt blev det en hel del lugnande under dagen. Hon fick röra sig på alla möjliga underlag, böjdes, bedövades och röntgades. På två av alla de röntgenplåtar vi tog hittade de något som ingen hästägare vill se. Jag kommer inte berätta exakt vad vi har hittat än. Allt är så nytt och jag vill läsa journaler och ge henne en chans. Men det värsta är att prognosen inte ser god ut, den ser faktiskt inte god ut alls. Hon har 4 veckor på sig att bli 200% bättre efter ett försök till att behandla områden som gör ont, men själva "skadad" kan vi inte göra något åt.. Så om 4 veckor får vi en ny status, om hon har en framtid eller inte. Mitt hjärta gör så ont för min älskade bäbis. Jag hade förväntat mig att vi skulle hitta något som krävde rehab och tid, inte detta. Så allt vi kan göra nu är att ta vara på dessa 4 veckor tillsammans och be till högre makter om ett mirakel för framtiden. Jag vill verkligen tro att det bara är en väldigt dålig och långdragen mardröm, att min älskade Haven kommer fortsätta vara min tävlingshäst. Men just nu talar allt emot det. Jag förstår att det finns hundra frågor och jag har redan fått de hundra första, men jag är inte kapabel till att svara på något nu mer än att det är illa. Mina närmaste vet vad som sas på kliniken, men jag har även bett dem om att inte svara på de frågor de får. En vacker dag kommer jag berätta allt själv, men det måste få ta tid och än kan saker förändras. Tills nästa besök ska vi leva i nuet. Hon är allt jag någonsin önskade mig i en häst <3
|
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|