För tre veckor sedan blev "sparkad" av en häst. Det var en ren olyckshändelse och det va inte en spark egentligen utan snarare att våra fötter small ihop. Veckan efter va jag in på röntgen och blev friskförklarad med endast en rejäl smäll och en blödning. Ännu en vecka senare ringer sjukhuset igen och vill ha tillbaka mig på en gång, jag hade fått en akuttid på siktröntgen. Sagt och gjort åkte jag in på sjukhuset igen och försökte verkligen hålla hoppet uppe. Det blev lång väntan efter att ha fått foten röntgad igen. Resultatet kom som en slag i magen.. Ett brutet ben i foten och gips i 6 veckor!! Chocken blev total och jag kunde inte sluta gråta på hela dagen. Att inte kunna köra bil, handla, rida ordentligt, mocka eller liknande är verkligen fruktansvärt. Jag är helt handikappad och fast i mitt eget hem utan att kunna göra något..
Nu har det gått 3 veckor sedan jag blev sparkad och snart även 2 veckor sedan jag blev gipsad. Ett jävla skämt att inte sjukhuset hittade det brutna benet första gången jag var inne på röntgen... Jag är så fruktansvärt less och förbannad över allt detta nu. På onsdag ska jag in på sjukhuset igen och se hur det läker. Jag hoppas verkligen att det har läkt bra och att jag slipper få med gipset i alla 6 veckor. Jag missar 4 tävlingar, 1 träningshelg och kanske även Vätternrundan.. Jag hade precis hämtat ut min nya specialbeställda cykel dagen innan jag blev gipsad, så den står i hallen och påminner mig varje dag om att jag är handikappad just nu. En jobbig period med andra ord.. Jag försöker rida Sherri lite lätt och göra så mycket jag kan på jobbet, mer än så är det inte.
0 Kommentarer
Sherri har burit runt så snällt på matte när jag haft ont i foten och inte fått på mig riktiga skor. CC-grabben är verkligen en ståtlig kille, tur jag inte känner mig lika liten som jag ser ut. Dagarna rullar verkligen på i hög takt och jag spenderar varje vaken timme i stallet när jag inte är på jobbet.
Sherri börjar kännas riktigt fin igen efter en liten svacka efter att hon gick omkull i slasket för några veckor sedan. Nu har även vårkänslorna slagit till och hon studsar upp och ner från hagen och gärna även med mig på ryggen. Just nu laddar vi inför en hel tränings- och tävlingshelg som drar igång imorgon. Nu drar tävlingssäsongen igång på riktigt! I maj har vi som det ser ut nu 3 tävlingshelger att se fram emot. CC och jag har börjat komma varandra närmare och han börjar få mer och mer respekt för mig och lyssnar därmed mycket bättre. Vi har gjort några riktigt bra pass på stora utebanan nu på slutet! Dock får vi se hur den närmaste framtiden ser ut då vi har stött på ett hinder på vägen som krånglar till saker och ting för oss alla. Vi tar det som det kommer helt enkelt och hoppas på att det löser sig längst vägen och att det blir så som vi tänkt oss på slutet trots allt. Valborg hoppar kanonfint som vanligt, fast med ännu bättre kontroll och känsla på marken mellan hindren. Vi hopptränade för Johanna Hammarstrand för någon vecka sedan och då var hon superfin. Längtar verkligen att få komma ut med henne på tävling igen! Själv har jag varit lite halt och lytt de senaste dagarna.. Tyvärr fick jag mig en rejäl smäll i söndags på min ena fot när jag höll på med en häst och den blev rädd och hoppade mot mig. Min högra fot blev bortslagen av en hov och det blev en rejäl smäll. I söndagskväll och i måndags kunde jag inte gå alls på foten och den var både svullen och färgglad. Igår tog jag mig i kragen och åkte in på Akutmottagningen för att göra en riktig undersökning och röntgen. Jag var ganska säker redan innan på att det inte var något som var fel på foten, men ville ändå säkerställa det för att slippa diverse men i framtiden. Först trodde de absolut att något ben eller ledband var av då jag reagerade så starkt när de undersökte mig. Efter röntgen och diverse undersökningar så visade det sig "endast" vara en rejäl smäll på ledbandet och en kraftig blödning i foten. Jag är i vilket fall glad att jag "bara" fick en smäll och inte blev trampad. Igår red jag både Sherri och CC ordentligt och det gick faktiskt väldigt bra trots lite smärta. Svullnaden har gått ner enormt mycket och jag kan nästan gå riktigt. Inget skulle kunna stoppa mig från att göra det jag älskar! |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|