Här kommer en helt ärlig och oredigerad film från hur det såg ut i torsdags när jag red Filip. Detta är tredje passet jag sitter på honom sedan det enorma bakslaget vi hade i januari, bakslaget som gjorde att jag var så nära, så nära att ge upp. Men det var något som gjorde att jag inte kunde ge upp trots att vi den där kalla kvällen i januari höll på att skada oss båda två på grund av att Filip fick panik och inte var kontaktbar när jag satt på honom. Precis som så många gånger förr under vårt 1,5 år tillsammans men denna gång va ännu otäckare. Det trauma Filip fick i samband med sin inridning är verkligen inte att skämta bort, det sitter otroligt djup rotat och ett endaste fel från min sida kan göra att det blir värre. Det är en så otroligt fin gräns mellan ett bakslag och att ta oss framåt.
Första ridpasset började med att han inte ens ville gå framåt med mig på ryggen, My fick istället gå med oss några varv i ridhuset innan den spänningen släppte. Jag fick sedan inte ens tänka tanken att ta i tyglarna så bettet rörde sig i munnen på honom, direkt kastade han huvudet och visade bestämt att jag inte fick använda bettet. Helt okej med mig när han ändå tänkte framåt. Andra ridpasset hittade han framåtläget direkt och galopperade runt i ett högt och glatt tempo i ridhuset med mig på. Fortfarande dock utan att jag fick ta någonting i tyglarna vilket gjorde att jag fick vänta ut honom tills hans själv saktade av och kände sig nöjd. Tredje passet i torsdags var direkt mycket bättre. Han tänkte framåt från första stund jag satt mig på honom och kändes mycket mer avslappnad och till freds med att jag befann mig på hans rygg. Jag kunde under vissa delar av passet erbjuda honom lite kontakt med bettet utan att han protesterade, utan han till och med sökte mitt stöd några gånger. Han får fortfarande springa på i högt tempo och kommer få göra under många fler pass framöver. Jag vill inte att han ska känna att jag hindrar den energi han erbjuder framåt eller att han blir ”instängd”. Han ska få springa så fort han vill och så fritt han vill om så behövs och jag kommer erbjuda honom stöd och ett lugnare tempo tills han frivilligt väljer att ta stöd och stänka tempot. Allt kommer vara helt på Filips premisser och hans önskan är min lag, precis som vanligt. Jag kommer fortsätta rida i hoppsadeln och vara väldigt liten och lätt på ryggen, inte räta upp mig för mycket utan mer vara en liten och mjuk passagerare. Så min sits kommer se ut som skit, men kan jag göra honom nöjd tar jag det. Jag får träna min lodräta och mer starka sits på någon annan helt enkelt. Planen framåt är att göra pass som dessa i lugn och ro ungefär 1 gång i veckan, möjligtvis 3 gånger på 2 veckor. Det ska gå långsamt och han ska mellan varje pass hinna återhämta sig, träna något annat och hinna landa i allt. Vi har ett bra utgångsläge denna gång, bättre än någonsin, och jag tänker göra allt i min makt för att ta vara på det.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|