Juli månad.. Vilken himla skitmånad på ren svenska. Dagarna innan jag skulle gå på semester började jag få ont i min vänstra höft, en smärta som golvade mig helt. Fick tid på vårdcentralen där det konstaterades en rejäl inflammation i musklerna.. Förmodligen orsakat av min nya hobby att vara ute och springa. Men.. Två veckor gick utan att jag blev bättre, snarare sämre. Jag hade konstant ont, det ilade och benet domnade bort stundvis. Jag kunde med andra ord inte gå, inte köra bil ordentligt, inte hålla på med hästarna, absolut ingenting. Efter två veckors tid hade jag en helt fruktansvärd natt med frossa, svettningar och smärta som gjorde så ont att jag ville kräkas och svimma. Kvällen efter skjutsade My in mig på akuten, där jag sedan blev direkt inlagd. Mina värden i kroppen va skyhöga och visade på kraftig infektion. Morgonen efter fick jag ta nya tester och åka på magnetröntgen. I höften hittade de då en stor abscess (varböld) som tryckte på höftkulan och nerverna ner i benet, därav den hemska smärtan. Bölden, som ni kan se på bilden nedan, hade hunnit växa så den täckte nästan hela ytan inne i skinkan och var totalt 8x8x4 cm(!!!) stor. Dagen efter gjordes ett ingrepp för att få ut vätska, kunna ta prover osv av bölden. Följande vecka hade jag ett dränage genom skinkan in till bölden och jag har sedan dess blivit ordentligt medicinerad. Med andra ord försvann hela juli på att ha ont och vara på sjukhuset. Jag är otroligt tacksam att My och Tess hjälpt mig med hästarna när jag inte har kunnat ta mig ut till stallet. Hade inte klarat mig utan dom, världens bästa vänner! Nu är det 1,5 vecka sedan jag fick ta bort dränaget och jag har hunnit vara på återbesök en gång till samt äter fortfarande medicin. Fler återbesök kommer det bli innan detta är över, men nu är jag tillräckligt bra för att äntligen kunna ta hand om mina egna pållar, rida och göra en del aktiviteter. Så otroligt glad att detta är över(håll tummar att det inte blossar upp igen)! Det är otroligt hur tacksam en blir när något som detta har hänt. Veckan som har gått har varit en dröm… Jag har varit helt smärtfri, kunnat rida mina fina hästar, varit på äventyr och bara njutit av bra väder och fantastiska människor. Var bland annat till Enåsengruvan med sitt turkosa vatten i lördags och lekte sedan på höghöjdsbanan ”Högt & Lågt” på Södra Berget i söndags. Jag älskar mitt aktiva liv! Hästarna har med andra ord precis kommit igång efter 4 veckors total vila… Sherri är rund som en boll och har fått startat upp med lugna turer i skogen, tant kändes lite stel och uppblåst de första dagarna men nu börjar det ordna till sig. Filip fick börja med att gå som handhäst, sedan lite tömkörning och i lördags blev det första uppsuttna turen. Det blev en härlig galopprunda i skogen tillsammans med My och hennes Elli! Jag säger precis som My, allt i vintras hade jag aldrig trott att vi skulle galoppera våra unghästar tillsammans i skogen, helt odramatiskt och härligt. Att Filip går från klarhet till klarhet gör mig så otroligt lycklig. Resan med honom kommer jag alltid minnas och jag har lärt mig så otroligt mycket om skador, rehabilitering, känslomässig kontroll och hantering av hästar som stänger av och flyr/får panik. Jag är stolt över oss hur långt vi kommit!
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|