Nu är tävlingssäsongen här hos oss i Sundsvall slut för i år och tiden på året där det kan vara svårt att finna motivation börjar. Själv har jag inte tävlat sedan Havens och min vinst i juni, något som jag minns tillbaka på med både enorm glädje och enorm sorg. Målet för denna höst var att rida MSV C med henne, men istället blev hösten fylld av sorg.
På torsdag ska både Sherri och Filip få sina årliga vaccinationer och en lugn helg med bara mys, pyssel och möjligen korta promenader. På Sherri brukar vaccinationen ta hårt och därför får hon rätt många lugna dagar efteråt för att hinna återhämta sig. Därefter är det dags för mig att kliva in i vinterträningen på riktigt. Jag och Filip har börjat lära känna varandra och jag har börjat få en rätt bra uppfattning om vad vi kommer behöva jobba på i vinter. Andra helgen i november är det träning för Jeanna Högberg som gäller för Filip. Det ska bli kul att höra vad Jeanna tycker om honom, vad hon tycker vi ska jobba på, få hjälp och komma framåt samt att det blir första gången Filip och jag åker iväg från gården tillsammans. En vet aldrig hur hästarna reagerar, men jag hoppas att han tar det bra så vi kan koncentrera oss på träningarna mer än själva resorna. Men vi tar all som det kommer precis som vi gjort med allt annat som varit ”första gången”. Som tur är ska vi träna tillsammans med My och hennes nya häst, så då slipper Filip bli själv i det nya ridhuset och träningarna blir inte precis lika tuffa som när en tränar ensam. Det är nog en bra utgångspunkt denna gång då Filip inte är i toppkondition ännu. Ifjol minns jag att jag var enormt taggad och motiverad inför en vinter med träning då Haven precis kommit till det stadiet där hon gick att börja påverka ordentligt i alla gångarter. Filip är lika gammal som Haven var denna tid ifjol, men har betydligt längre kvar. Dock känner jag mig rätt så motiverad till att träna Filip i vinter, jag tror verkligen att det finns en superfin tävlingshäst under det nervösa skalet som bara väntar på att få komma fram. Jag vill så gärna hjälpa honom dit då jag tror han både skulle göra sig väldigt bra på tävlingsbanorna och passa mig som tävlingsryttare. Därför ser jag fram emot vintern och vilken utveckling den kan ge. Jag hoppas även på mycket snö så vi får vara ute och galoppera längs mjuka, snötäckta vägar! Jag vill under hösten/början av vintern ta vara på att vi får en längre paus i tävlingarna för att verkligen ge hästen av chans till lite vila och sedan komma tillbaka till endast grunder. Under tävlingssäsongen är det fort gjort att det blir lite väl mycket tävlingsridning och grunderna/lösgjordheten blir ibland lidande. Många gånger tycker jag hästarna känns som allra bäst efter en period med endast lösgörande arbete där fokus är tempoväxlingar i balans mellan hand och skänkel. Sherri då tänker ni kanske nu, vad gör hon? Hon är den lyckligaste av pensionärer och får galoppera i skogen mest varje dag. Hon älskar hösten/vintern och våra långa galopper på mjuka/snötäckta vägar! Det enda målet som finns med Sherri är att hålla henne hälsosam och lycklig. Jag har inga krav alls på henne även om vi ibland råkar hamna på ridbanan och rider lite skolor och piruetter, utan allt vi gör är för att vi tycker det är roligt. Mitt löfte till henne är att hon ska få leva lyckligt och utan kraven som kommer med tävlingar, därför gör vi precis det som faller oss in. Men hon är i full kondition, vilket ni förmodligen förstått efter både hästrallyt och hubertusjakten, och det är så jag planerar att det ska förbi. Hennes kropp mår som bäst när hon har fått varit ute och blivit riktigt varmt i hela kroppen, vilket tar nästan 1 timme.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|