I söndags gjorde jag och Sherri något som var bland det roligaste vi gjort tillsammans på över 11 år.. Vi deltog i en Hubertusjakt! Efter Hästrallyt fick några arrangörer/deltagare blodad tand och fortsatte vidare mot att arrangera en Hubertusjakt. Helt fantastiskt tycker jag! Jag önskar verkligen att det fanns mer aktiviteter för oss ekipage som inte tävlar längre och som inte vill använda oss av den traditionella utrustningen. Jag och Sherri kan sällan vara med på några aktiviteter då det många gånger kräver mer utrustning än bara en grimma och en hjälm, tex sadel eller skyddsväst. Okej, skyddsväst kan jag väl köpa på mig och använda, men sadel är inget som vi kommer använda oss av så mycket mer. Sherri får fula svullnader på ryggen efter användning av sadel hur bra den än ligger eller hur kort tid den än är på hennes rygg, och därför vill jag inte att hon ska behöva ha någon sadel. Hittills i år har vi fått dispens på en Pay'n'Jump att hoppa barbacka, i övrigt har all annan aktivitet som vi försökt vara med på avkrävt sadel. Något jag måste säga är tråkigt... Vi vill gärna vara med och alla som känner oss vet att vi utan problem klarar av allt minst lika bra utan sadel som med sadel, om inte bättre.. Därför har jag varit extra glad när arrangörerna för Hästrallyt och Hubertusjakten välkomnat oss med öppna armar trots att enda utrustningen på oss båda varit grimma och hjälm. Hubertusjakten va ren och skär lycka! Vi startade med en gemensam uppvärmning där vi fick känna lite på varandras puls och vilken position alla trivdes bäst på i ledet. Därefter drog det igång ordentligt. En Master ledde gänget ut i skogen på en mycket härlig runda innehållande massa naturhinder och det gick i ett rasslande tempo. Det var stockar, diken, bank och kilometrar av bra skogsväg. Alla hästarna skötte sig och vi kom tillbaka svettiga, andfådda och lyckliga allihopa. Efter att vi hämtat andan lite var det dags för upploppet, vem skulle bli först fram att ta rävsvansen? Sherri och jag gick all in för att va snabbast. Vi va inte först ut i starten, men kom sakta men säkert ikapp. Sherri var helt med på notorna när jag styrde henne mot insidan av hästen som låg före oss inför sista kurvan, hon la in en växel till och fick den perfekta kurvan. Upp i ledning genom sista kurvan och hela vägen fram till rävsvansen. Jag va lite orolig att jag inte skulle få tag i den från hästryggen men det gick! Vi vann! Hela grejen med Hubertusjakt tycker jag är så enormt rolig! Det är fartfyllt, inte så mycket regler och fyllt av skratt. Det är så enormt befriande och det är precis detta jag älskar med att få göra sånt här med Sherri, känna friheten och släppa kontrollen. Det är precis motsatsen mot för den annars rätt inrutade och kontrollerade träningen/ridningen som sker. Foton av: Stefan Forsberg och mamsen.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|