I söndags, den 11 september, gjorde jag och Sherri vad som förmodligen blir sista tävlingsstarten för året för mig. Jag har nämligen andra projekt att arbeta med under en lång tid framåt inom hästvärlden, men mer om det i ett annat inlägg.
I söndags var det dressyrtävling på hemmaklubben Njurunda Ryttareförening. Sherri och jag åkte dit och skulle ha en rolig dag på hemmaklubben, utan krav. Klass 1 - MSV C:1 Framridningen kändes något seg och energifattig, jag kom inte riktigt igenom till den ridkänsla som jag eftersträvade. Dock var framridningen i ridhuset och själva tävlingen var utomhus, och som att trycka på en knapp skiftade Sherri till sitt mer energiska och känsliga jag när vi gick ut på tävlingsbanan. Det var verkligen en härlig känsla! Jag kunde sätta mig ner i sadeln och verkligen koncentrera mig på att rida programmet istället för att få henne att tänka framåt. Travdelen var riktigt riktigt bra och vi belönades med bland annat en 8:a på inridningen och sedan flertalet 7:or genom hela traven. Tyvärr hade Sherri tänt till lite väl mycket och bockade när vi kom till galoppen, vilket resulterade i ett första halvan av galoppdelen gav väldigt dålig utdelning. Inga procent att stoltsera med, men en känsla full av energi och lätthet i ridningen tar jag med mig. Klass 2 - MSV B:2 Till andra klassen kunde jag behålla en del av den härliga känslan från första klassen om dock lite mer nertonad. Sherri bjöd på bra ridbarhet och en lugnare galoppdel. Allt gick enligt plan förutom 2 st byten och vi belönades med drygt 63% fina procent. Ett resultat jag är mycket nöjd med då vi endast ridit en MSV B tidigare i år. Nu satsar vi på att träna vidare över hösten och vintern så att bytena blir "vardagsmat" och vi hittar tekniken och styrkan ännu mer.
0 Kommentarer
Senaste tävlingen resulterade i en 4e plats i 100cm med Sherri och en 3dje plats med Valborg i 110cm. En väldigt bra tävlingsdag trots att båda hästarna var väldigt på g, de lyssnade till slut bra och gjorde rundor vi är nöjda över. Tävlingen arrangerades av Matfors Ryttarförening den 21 augusti. Till helgen kommer även Valborg gå en Pay and Jump på samma anläggning på höjderna 100cm och 110cm.
Här kommer filmen från Sherris runda i 1 meter, filmad med mobiltelefon, därav lite bristande kvalité.
Det blev en mycket lyckad tävlingskväll på Matfors Ryttarsällskap igår!
Både Sherri och Valborg fick starta igår på hopptävlingen. Valborg fick gå både 90cm och 1m och Sherri som inte hoppat så mycket de senaste året fick endast gå en klass, 1m. Solen sken och hästarna kändes verkligen superfina! 90cm - Valborg kändes toppenfin på framhoppningen, tyvärr blev hon spänd när vi gick in på banan vilket nog gjorde oss båda lite ofokuserad och därför fick vi ett stopp på första hindret på banan. Nytt försök och mycket bättre anridning. Felfri runda efter det med superbra flyt och känsla! 100cm - Sherri va riktigt taggad och hoppade/bockade omkring på framhoppningen som att hon inte sett hinder på flera år. En riktig busunge! Hade efteranmält Sherri till klassen och red därför bland de absolut första. Hon va riktigt lydig och fin och när omhoppningen kom så kunde jag kapa svängarna ganska rejält och ändå få bra språng. Sherri vinner inte så mycket mark i sin galopp och måste därför korta ner vägarna för att spara tid. Det höll hela vägen och det blev 0+0 fel med tiden 30.51 sekunder. Valborg kändes även hon superfin till denna klass och hoppade bra runt hela banan. Inga tveksamheter alls i grundomgången, allt flöt på super. När vi kom till omhoppningen så valde jag att ta en chansning och rida ungefär samma vägar som jag gjorde med Sherri, alltså korta och snäva svängar. Valborg har aldrig gått en omhoppning, så det var en vild chansning med henne. Hon kändes så pass med och hon är modig när hon hoppar, så jag la om lite extra ben när hon lite frågande backade av mot de hinder jag hoppade snett på och då hoppade hon allt jag bad om. En riktig kanonrunda blev det även för Valborg som fick 0+0 fel och tiden 30.89. Det skiljde alltså bara lite drygt 3 tiondelar mellan båda hästarna! Sherri placerade sig som 5:a och Valborg som 7:a i klassen! Vilken toppenkväll! I alla fall för Sherri och dressyren.. Efter helgens enda klass vi startade på lördagen så har jag bestämt att Sherri kommer få vila helt från att tävla i dressyr på ett bra tag, förmodligen hela detta tävlingsår. Helgens start blev inte alls vad jag hade trott då hon skött sig väldigt bra senaste tiden trots att hon försöker skutta lite inne på banan ibland. I lördags var Sherri så fantastiskt fin inne på framridningen, jag tror aldrig hon gått så bra någonsin på en uppvärmning på tävling faktiskt. Både jag, mamma och de runt omkring oss kunde konstatera - Sherri såg superfin ut! När vi sedan intar tävlingsbanan blir allt bara stumt, hon slutar röra sig och kryper ihop med en uppblåst känsla. Allt det mjuka och härliga bara försvinner ur henne. Jag har absolut ingen aning vad som händer och vad som ändras inne på banan som framkallar detta beteende och alla runt mig är väldigt överens om att det inte är schysst av henne att göra såhär. Det blev en riktigt explosion i galoppen denna tävling som jag kunde likna med de hon fick för några år sedan, vilket jag inte ser som något positivt alls. Jag kunde verkligen inte få henne att sluta denna gång trots att jag fått henne att lugna ner sig och koncentrera sig igen på andra tävlingar både i år och ifjol.
I och med detta känner jag att jag inte riktigt klarar av denna besvikelse varje tävling när hon blir på detta vis trots att vi försökt så många år att hitta en lösning som fungerar även på tävling, inte bara på träning som i dagsläget. Vi tränar vidare hemma helt enkelt och ser vart utvecklingen tar oss och lägger all tävlingspress åt sidan för ett tag. Nu måste vi se framåt, glömma det som varit och bara få ha roligt i det vi gör. Jag blir alldeles för besviken på både mig och Sherri när dessa saker händer nästan varje gång på tävling, men aldrig hemma, och måste därför få en paus från det negativa och få in mer positiva upplevelser. Det känns lite tufft just nu att det är såhär, men jag tar tjuren vid hornen och provar någonting annat. Jag är inte den som ger upp och säger inte att Sherri och jag aldrig kommer tävla igen, för det tror jag att vi kommer göra. Bara inte just nu. Ibland måste tuffa beslut tas för att göra skillnad och vi kan behöva det. Istället lägger jag min tävlingsenergi på Valborg och hoppningen! Igår hade Sherri och jag ett genrep inför helgens regional/nationella dressyrtävlingar på Sundsvalls Fältrittklubb. Jag började med att lägga en halvtimme på att verkligen få henne lösgjord i skritten, en riktigt rund överlinje som följde med och arbetade i alla övningar så som diagonalslutar, öppnor, skritt-piruetter, backa och liknande övningar. Efter det travade jag några serpentinbågar innan jag gick över till galoppen och använde mig av samma tänk där som i skritten fast inte med så mycket skolor utan små volter, förvänd galopp och massa galoppfattningar istället. Det var verkligen en lyckad uppvärmning för när jag sedan tog upp formen på henne och bad om lite mer kliv bakifrån så svarade hon verkligen superbra!
Red igenom MSV C:1-programmet som jag ska rida på lördag tillsammans med Division 1-laget. Har fått äran att rida finalen och allt tillsammans med Njurundas dressyrlag. Riktigt roligt ska det bli! Programmet flöt på riktigt bra och Sherri kändes verkligen med mig och med eget driv i steget. Det blev en miss på första enkla bytet på medellinjen då hon mycket väl vet att det kommer och gärna vill bryta av till skritt redan när jag vänder. Det blir lite svårt att rida henne då hon vill bryta av av sig själv, för då tappar hon lite bakben och rygg och då blir övergången till skritt inte lika bra med tanke på att det inte känns som att jag har så mycket att rida på. Men i övrigt så kändes det verkligen super! Avslutade med att göra lite fler enkla byten innan jag avslutade med att rida henne så rund och låg som möjligt i både trav och galopp. Hon kändes väldigt mjuk och pigg hela passet och jag ska verkligen försöka ta med mig denna känsla in på banan på lördag. Då jag endast rider en klass per dag så kommer jag ha mer tid på mig att rida fram innan klassen med tanke på att jag inte behöver vara rädd för att Sherri ska bli trött till nästa start. Kommer försöka att använda mig att samma upplägg som jag gjorde igår för att uppnå samma känsla. Jag kan äntligen säga att mitt liv har återgått till det normala igen då det snart är två veckor sedan jag tog bort gipset från min högra fot. Riktigt stel och omusklad var jag efter de 6 veckorna i gips, men det kunde inte stoppa mig från att tävla samma vecka och cykla Tjejvättern veckan efter. Livet utan gips är fantastiskt och jag hoppas att mitt liv kommer bli ännu lite mer spännande snart. Om beslutet går igenom så kommer jag berätta mer för er! Vill ni kika hur det gått på de senaste tävlingarna så klickar ni på fliken som heter "Tävlingar".
I övrigt så gjorde jag och Sherri en bra träningshelg för Marc i helgen och laddar inför kommande helg som består av en tvådagars tävling på Sundsvalls Fältrittklubb. Min tävlingsklubb, Njurunda Ryttareförening, ska även starta i Divison 1-finalen i dressyr då och jag och Sherri har fått äran att vara med. Så roligt! Sherri har burit runt så snällt på matte när jag haft ont i foten och inte fått på mig riktiga skor. CC-grabben är verkligen en ståtlig kille, tur jag inte känner mig lika liten som jag ser ut. Dagarna rullar verkligen på i hög takt och jag spenderar varje vaken timme i stallet när jag inte är på jobbet.
Sherri börjar kännas riktigt fin igen efter en liten svacka efter att hon gick omkull i slasket för några veckor sedan. Nu har även vårkänslorna slagit till och hon studsar upp och ner från hagen och gärna även med mig på ryggen. Just nu laddar vi inför en hel tränings- och tävlingshelg som drar igång imorgon. Nu drar tävlingssäsongen igång på riktigt! I maj har vi som det ser ut nu 3 tävlingshelger att se fram emot. CC och jag har börjat komma varandra närmare och han börjar få mer och mer respekt för mig och lyssnar därmed mycket bättre. Vi har gjort några riktigt bra pass på stora utebanan nu på slutet! Dock får vi se hur den närmaste framtiden ser ut då vi har stött på ett hinder på vägen som krånglar till saker och ting för oss alla. Vi tar det som det kommer helt enkelt och hoppas på att det löser sig längst vägen och att det blir så som vi tänkt oss på slutet trots allt. Valborg hoppar kanonfint som vanligt, fast med ännu bättre kontroll och känsla på marken mellan hindren. Vi hopptränade för Johanna Hammarstrand för någon vecka sedan och då var hon superfin. Längtar verkligen att få komma ut med henne på tävling igen! Själv har jag varit lite halt och lytt de senaste dagarna.. Tyvärr fick jag mig en rejäl smäll i söndags på min ena fot när jag höll på med en häst och den blev rädd och hoppade mot mig. Min högra fot blev bortslagen av en hov och det blev en rejäl smäll. I söndagskväll och i måndags kunde jag inte gå alls på foten och den var både svullen och färgglad. Igår tog jag mig i kragen och åkte in på Akutmottagningen för att göra en riktig undersökning och röntgen. Jag var ganska säker redan innan på att det inte var något som var fel på foten, men ville ändå säkerställa det för att slippa diverse men i framtiden. Först trodde de absolut att något ben eller ledband var av då jag reagerade så starkt när de undersökte mig. Efter röntgen och diverse undersökningar så visade det sig "endast" vara en rejäl smäll på ledbandet och en kraftig blödning i foten. Jag är i vilket fall glad att jag "bara" fick en smäll och inte blev trampad. Igår red jag både Sherri och CC ordentligt och det gick faktiskt väldigt bra trots lite smärta. Svullnaden har gått ner enormt mycket och jag kan nästan gå riktigt. Inget skulle kunna stoppa mig från att göra det jag älskar! Idag, den 29e mars, har jag och Sherri hållit ihop i hela 9 år! För 9 år sedan så klev Sherri av den stora hästbussen på vår gård som hade skjutsat henne från Skåne och upp till oss i lilla Viskan. Jag ångrar inte en sekund av den resa som vi gjort tillsammans, hon har lärt mig så fruktansvärt mycket som jag är henne evigt tacksam för. Hon har lärt mig att bli en lyhörd och känslig ryttare/hästägare och hon har lärt mig att aldrig ge upp. Varje dag är en vinst att få ha denna fantastiska individ vid min sida, hon ger mig så mycket, mer än någon annan kunnat ge mig. Än är inte vår resa slut och jag hoppas att vi får många fler underbara år tillsammans innan den dagen kommer. För något som är säkert, det är att vi kommer hålla ihop för alltid.
Sherri valde oss, mig och mamma, när vi var ner till Skåne för att provrida henne och innerst inne så hade även mamma och jag bestämt oss redan innan vi träffat henne. Trots att det var 10tal ponnysar i hagen där Sherri stod så kom hon direkt till oss, alldeles själv. Ingen annan häst var intresserad av att komma, bara Sherri. När vi sedan skulle åka hem och släppa ut henne i hagen igen så vägrade hon att gå ut och efter mycket om och men kom hon till hagen, där hon vände sig om och gnäggade högt efter oss. Det skar i hjärtat just då att bara lämna henne där, men vi visste att inom några veckor så skulle hon köras hem till oss och bli en del av familjen. Vår fina pärla! I söndags var det dags för min och Sherris säsongsdebut tillsammans. Årets första tävling blev Härnösand och endast 1 klass, en MSV C:2, då vi har tagit steget ifrån LA och jag ville inte krångla till det på årets första tävling trots att vi säkerligen hade kunnat gått in och startat MSV B med helt okej resultat. Men som sagt, jag ville hålla det enkelt och roligt. Både under fredagen och lördagen tränade vi för Marc. Under fredagen va hon väldigt försiktig med att trycka på framåt, medan hon på lördagen va som ett ånglok och gjorde rejäla bock-serier när vi skulle prova att rida igenom programmet några gånger. Dessa två träningar gjorde att jag åkte upp till Härnösand med öppet sinne och hade absolut inga större förväntningar på dagens resultat. Hon va något seg även på framridningen, vilket gör henne lite svårriden i skolor och liknande. Väl på banan så flöt det mesta på helt okej! Dock så tyckte jag att vi hade flera mindre missar, tex första halten för tidigt, dåligt tramp i vändningarna på bakdelen, för ojämna bågar i den förvända galoppen och så vidare. Det kändes lite som att jag var vilse mellan bokstäverna. Dock hade vi "bara" två rejäla missar då vi fick ett taktfel in i vänster sluta och så kunde hon såklart inte hålla sig från att bocka i den första förvända galoppen. Trots detta så var ritten i domarens ögon jämn och fin och vi belönades med bra poäng utöver dessa två större missar. Vi belönades med 65.444% och VINST!! Vilken himla kanonstart på säsongen trots allt! Två fina bilder ifrån programmet som bästa Anna-Clara Eriksson fotat! Ökad trav på medellinjen och ökad galopp.
|
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|