Nu var det länge sedan jag skrev här, men det finns tyvärr inte mycket att skriva om. Sherri tuffar på som en lyckliga pensionär hon är och Filip utreder vi fortfarande och försöker hitta en lösning för.
I somras tog han ett stort kliv framåt och vågade släppa upp mig på hans rygg igen, om än för att bara sitta där. Jag rider honom fortfarande inte på något vettigt sätt utan de få gånger i månaden jag kryper upp på hans rygg är mest för den mentala träningens skull. Jag åker omkring på honom i skritt och kanske lite trav, barbacka i ridhuset endast iförd grimma eller träns. Jag vill verkligen ge honom en bättre upplevelse än vad han hittills i livet varit med om och därför bestämde jag mig i sommar för att göra precis tvärt om mot för vad de som red in honom gjorde. När vi var uppe i stugan i sommar hoppade jag upp på honom lös i hagen och lät honom vandra omkring så som det passade honom. Det gjorde susen, för efter det har han alltid sett nöjd ut när jag klivit upp på honom. Han får inte längre panik över att ha mig på ryggen, men fortfarande är det något som inte riktigt stämmer. Han rör sig fortfarande lite ojämnt stundvis och sparkar i vissa lägen när han måste arbeta. Jag är långt ifrån beredd att ge upp på honom ännu, så nu börjar en till fas i utredningen av honom. Det roliga är att han har blivit lite mer kontaktbar under sommaren och han har dessutom kommit på att det är roligt att bada och simma. Sherri älskar ju att bada och därför är det så roligt att även Filip har lärt sig att älska vattnet i sommar. Bilderna i inlägget är från en liten tripp vi gjorde till havet i slutet av sommaren och My följde med oss och fotade lite. Filip va så himla lugn och duktig hela utflykten trots att han va själv. Nu siktar vi framåt. Jag är som sagt inte redo att ge upp och målet är att rida honom riktigt igen lagom till årsskiftet.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|