Vår vardag består av promenader, rehab och väntan. Filip har nu gjort två veckors rehabilitering sedan det senaste veterinärbesöket. Han har gått som handhäst till Sherri eller promenerat med mig nästan varje dag i allt från 30 min till dryga timmen. Han är glad i hågen när han ger sig ut och vill inget hellre än att springa, så det är en positiv häst som ger sig ut på alla våra promenader. Vilket såklart känns väldigt skönt då jag själv är måttligt road, haha.
Nu går vi in i vecka 3 av rehabiliteringen och det betyder ännu längre skritturer blandat med kortare lite lite trav. Denna vecka får han endast trava korta sträckor där det är ett bra underlag och helst plan mark. Det viktigaste nu när han ska trava är att han sätter igång traven på ett bra vis utan att springa iväg med huvudet i luften, att han skjuter på med sina bakben och låter huvudet vara kvar långt ner, långt fram. Det blir svårt, men det är målet. I övrigt får han medel för att hjälpa till inflammationerna och den mentala stressen, jag sätter akupunkturnålar på honom 1-2 dagar i veckan, smörjer/masserar med arnika på utsatta områden så som knän, revben och framkotor och så gör vi de övningar som vi fick av Josefin på Multihorse. Som ni hör har vi det vi gör trots att vi inte får rida eller träna. Dock tycker jag synd om Sherri, hon är helt klart den som blir mest drabbad. Största delen av min tid går till Filip med allt som behöver göras med honom och kvar blir då snälla underbara Sherri som aldrig protesterar. Hon blir mindre borstad än vanligt då tiden inte räcker till och hon går nästan enbart med Filip på tur nu, vilket betyder att hon inte får springa och busa. I stället får hon stå ut med att Filip både tuggar och kliver på henne med jämna mellanrum när vi är ute och får snällt göra som matte säger för att de inte ska uppstå kaos. Hon är verkligen en pärla som går att lita på i alla väder <3 Snart hoppas jag att Filip känner sig redo för att börja tömköras, för då kommer Sherri äntligen få börja busgaloppera i skogen igen. Allt jag vill nu är att Filip ska bli bättre så vi har en framtid tillsammans. Det får ta exakt så lång tid det behöver bara vi har en framtid på tävlingsbanorna. Han har blivit mycket bättre i den mentala biten och känns överlag mer till freds och har fått ett lugnare uttryck i ögonen. Fysiskt kan jag inte bedöma om han har blivit bättre eller inte. Han har lagt på sig mer muskler och blivit rundare, men jag kan inte bedöma om han har blivit bättre i sitt högra knä eller inte. När han kommit igång lite på töm så ska jag filma honom och skicka till vår veterinär som får vara med och göra en bedömning om vi är på väg åt rätt håll och kan fortsätta på den planen vi har lagt upp.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|