De senaste två veckorna har en av mina absoluta favorittränare, Peter Nordlander, varit hemma i Sverige. Han flyttade för många år sedan till USA och jag har sedan dess inte haft möjligheten att träna för honom. Peter är den tränare som jag och Sherri startade vår dressyrkarriär med och den tränare som lärt mig allra mest. Så när jag fick höra att han skulle komma hem en sväng och även passa på att träna några ekipage blev jag jätteglad. Vi hann träna hela tre pass för Peter på Stall Nysäters fina anläggning på Alnö. Såklart var det Filip som fick den äran att träna för Peter. Och oj så bra träningar det blev! Det ser inte mycket ut för världen på film, men känslan som vi fick till stundvis går knappt att beskriva med ord. Det är verkligen en känsla som ger mersmak på framtiden. Alla tre träningarna följde samma mönster - avspänd häst som väntar och ger ett jämnt och accepterande stöd på bettet. Filip fick springa i vad som kändes som snigeltrav och verkligen vänta på mig samtidigt som han skulle acceptera att jag faktiskt kan ändra på saker ibland. Ser jag på filmerna så går det inte alls så långsamt som det kändes... Många gånger blir han upprör när jag rör bettet, ändrar ställning, byter varv osv och börjar yra omkring med huvudet, stannar eller springer fortare. Därför skulle jag hela tiden hitta en takt där han verkligen hann med att röra sig igenom hela kroppen och även hinna ändra på sig när jag bad om det. Det är så jäkla svårt!! Från början skulle jag göra något så enkelt som att trava längs spåret och göra små små halvhalter. Låter ju som ett lätt jobb, men Filip är så enormt känslig att minsta lilla jag inte va tillräckligt i balans, tog för hårt eller inte hade bra timing så sa han ifrån. Halvhalterna va så små att ibland undrade jag om de bara fanns i mitt huvud. Jag hann knappt tänka halvhalt så hade Filip samlat sig ännu lite till. Så svårt, men så fin han kändes! Sista passet vi gjorde så kunde jag byta varv, rida serpentiner, göra halvhalter och rida lösgörande "öppna" längs spåret med bra känsla. Fortfarande enormt mycket att jobba på, men jag hittade rätt i arbetet och Filip accepterade det på ett väldigt bra sätt. En stor skillnad mot för hur det kan vara. Vi skrittade inte så mycket då Filip är duktig på att skritta rätt så länge han inte får ha fri fart. Galoppen däremot går endast att ta i korta intervaller då den fortfarande behöver stärkas en massa. Det märktes att detta jobb i traven gjorde att galoppen blev ännu lite svårare då han behövde jobba ännu mer med kroppen. Men det gör verkligen ingenting, för jag vet att det kommer, speciellt nu när vi fått massa nya verktyg att jobba med. Jag är enormt glad att Peter tog sig tid att träna oss och jag hoppas verkligen att han vill komma tillbaka snart igen. Jag och Filip ska verkligen försöka hålla oss till denna ridning nu och jag ska tjata hål i mitt eget huvud om vilken speedlimit jag har när jag rider. Inte rida för fort i framför allt traven. Tur jag har alla tre dagarna på film som jag kan kolla på om och om igen.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|