Att Haven har strulat en del under vintern och våren tror jag det är få som känner oss som har missat. Trots detta har vi verkligen kommit framåt i träningen och på tävlingarna har hon briljerat. Men efter hennes sommarvila kom vi till en vändplats, det gick inte mer. Någonting förutom de småsaker vi hittat förut måste vara fel, klart och tydligt gallskriker hon nu på mig att smärtan blivit olidlig. Jag har ridit henne ett fåtal gång under dessa tre veckor utan att få någon känsla för vad som varit fel, något jag annars brukar va duktig på när det gäller mina egna hästar som jag kan utan och innan - att sätta fingret på vad som är fel. Känslan uteblev och hjärnan har kokat över av tankar och funderingar. Jag bokade en tid hos en av de bästa veterinär jag vet och i tisdags natt satt jag och My oss i bilen och körde 40 mil med Haven inför vår bokade tid igår. Dagen på kliniken blev lång efter en natt med 4 timmar av dålig sömn i baksätet på bilen utanför kliniken. Haven va helt uppskruvad och for omkring som en tok när vi tog ut henne. För att hon ens skulle kunna undersökas ordentligt blev det en hel del lugnande under dagen. Hon fick röra sig på alla möjliga underlag, böjdes, bedövades och röntgades. På två av alla de röntgenplåtar vi tog hittade de något som ingen hästägare vill se. Jag kommer inte berätta exakt vad vi har hittat än. Allt är så nytt och jag vill läsa journaler och ge henne en chans. Men det värsta är att prognosen inte ser god ut, den ser faktiskt inte god ut alls. Hon har 4 veckor på sig att bli 200% bättre efter ett försök till att behandla områden som gör ont, men själva "skadad" kan vi inte göra något åt.. Så om 4 veckor får vi en ny status, om hon har en framtid eller inte. Mitt hjärta gör så ont för min älskade bäbis. Jag hade förväntat mig att vi skulle hitta något som krävde rehab och tid, inte detta. Så allt vi kan göra nu är att ta vara på dessa 4 veckor tillsammans och be till högre makter om ett mirakel för framtiden. Jag vill verkligen tro att det bara är en väldigt dålig och långdragen mardröm, att min älskade Haven kommer fortsätta vara min tävlingshäst. Men just nu talar allt emot det. Jag förstår att det finns hundra frågor och jag har redan fått de hundra första, men jag är inte kapabel till att svara på något nu mer än att det är illa. Mina närmaste vet vad som sas på kliniken, men jag har även bett dem om att inte svara på de frågor de får. En vacker dag kommer jag berätta allt själv, men det måste få ta tid och än kan saker förändras. Tills nästa besök ska vi leva i nuet. Hon är allt jag någonsin önskade mig i en häst <3
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Välkommen!
Arkiv
April 2021
Kategorier
Alla
|